Ingen vårbild idag

Jag blev precis lite trött på Blogspot/Google. Skulle uppdatera min sida med en vårbild men det gick sådär. Efter fjärde försöket gav jag upp. Bilden blev så stor att den fyllde hela sidan. Ja ja, snacka om i-lands problem. Jag såg precis ett reportage om en textilarbetande kvinna i Bangladesh. Hon arbetade 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan och tjänade 300 kr i månaden. Kläderna hon tillverkade exporterades till butikskedjor i väst. Där kan vi snacka om problem. Hon bodde i ett plåstskjul utan vatten, värme eller el och fick ändå inte pengarna att räcka.
Rosanne Cash spelar i Göteborg ikväll. Hennes karriär gick på halvfart tills hon gjorde en coverskiva (The List) med sin fars favoriter. Nu turnerar hon jorden runt med dessa klassiska låtar och har redan beslutat sig för att göra en uppföljare. Vem hade inte gjort det förresten?
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/live/article6750864.ab
Jag har lyssnat en del på den sista Johnny Cash skivan Ain´t no grave och det är bara att konstatera; den är knappast lika bra som föregångarna. Titellåten är genialisk men det låter verkligen som han har ena foten i graven. Det var en gammal trött Johnny som spelade in de där låtarna.
Avslutar med en skön Tom Petty låt från The Live Anthology:
http://www.youtube.com/watch?v=3qjOMHVAme4

Borås får en egen musikfestival

Det har sannerligen hänt saker sedan jag flyttade därifrån. Jag minns att vi var överlyckliga när Ulf Lundell valde att stanna till en gång i mitten på 1990-talet. Rockborgen utgjorde stadens musikscen och där spelade bara punk- eller hårdrocksband. Nu ska de alltså få en egen musikfestival. Det är bara att gratulera.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article6743594.ab
I Göteborg får vi glädjas åt Pink och Green Day på Ullevi i sommar. Hur tänkte man där egentligen? Har Green Day ens sålt 50 000 skivor i Sverige? Jag är tveksam. Och Pink hade inte hon sin storhetstid för ca 5-10 år sedan. Ja ja, det kanske bara är jag som inte hänger med längre.

17 år på två minuter

Ibland kan man haja till en smula när man tittar på gamla bilder som har några år på nacken. Somliga människor åldras snabbare än andra. För egen del är det bara att inse, ingen frågar efter legitimation på systemet längre. Kan bero på det höga hårfästet, men även om håret påverkar ens utseende finns det ju fler detaljer. Den här videon har legat ute på Youtube ett par år år nu men upphör aldrig att facinera mig och många andra. I dagsläget har den nästan visats 1,5 miljoner gånger. Mannen har fotat sig själv varje dag under 17 år och sedan klippt ihop alltsammans till en 2 minuter lång film. Det finns andra som gjort liknande projekt men ingen har hållit på lika länge.
http://www.youtube.com/watch?v=Bd4f2xeKg08&feature=related

Svårt att höra texten

Ibland har jag väldigt svårt att höra vad vissa artister sjunger. Inte blir det bättre om det är på ett främmande språk. Jag hörde Kents gamla hit FF på radion idag och precis som Viktor tycker jag att det låter som refrängen går "Där valrossen bor" men det sjunger hon ju inte alls.
http://www.youtube.com/watch?v=nexHf8Yg84g
Min älskade G trodde när hon var lite yngre att Zach de la Rocha i Rage against the machine sjöng "Flop you I won´t do what you tell me!" och det är ju betydligt snällare än Fuck you I won´t do what you tell me!
En gammal kompis till mig trodde att Bryan Adams skivan "Waking Up the Neighbours" istället hette Waking up the harbours. Lite konstig titel på en skiva tycker jag.
En gång hörde jag en väldigt rolig parodi på Meatloafs "I would do anything for love". Den etsade sig fast och nu kan jag inte höra låten utan att tänka på den alternativa textraden : I would do anything for love, but I won´t eat fat!
http://www.youtube.com/watch?v=hchsGFGd24E
Men en snabbsökning på nätet visade att det finns flera andra roliga versioner av låten såsom: I would do anything for drugs (but I won´t do crack) eller I would do anything for cash! På något sätt blir det extra roligt med parodier på låtar som är bombastiska och lite pretentiösa. Eller vad tycker ni?

Bob Dylans Theme time Radio Hour

För ett tag sedan köpte jag en dubbel cd med låtar från Bob Dylans radioprogram Theme Time Radio Hour. Det finns ett par stycken att välja på nu. Skivan innehåller mer eller mindre bortglömda låtar från det gångna seklet. Det stora flertalet är från perioden 1930-60. Det är blues, jazz, skiffle, rockabilly, rhythm and blues, swing med mera. Knappast den typ av musik jag lyssnar till vanligtvis och jag kan villigt erkänna att det inte kändes som något för mig till en början. Men nu har jag lyssnat igenom den ett par ggr i bilen och i köket och jag gillar det stora flertalet av låtarna. Faktum är att somliga är riktigt bra. Lyssna till exempel på första låten här:
http://www.youtube.com/watch?v=d2BBwsYlwhQ
Matzoh Balls med Slim Gaillard and his falt foot floggie boys
Hur troligt är det att någon född efter 1940 skulle plocka fram en stenkaka, veva igång grammofonen och sätta på detta? Nej, Dylan har verkligen gjort en insats i att få folk att återupptäcka den här musiken. Fast i Sverige har vi ju Stefan Wermelin och han går ju inte av för hackor han heller.
http://www.sr.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=2216