Lördagslåten

Detta blev Bobby Fullers enda topp 10 låt. Kort efter att den släpptes i juli 1966 hittade man Bobby död i en bil utanför hans hus i Hollywood. Han hade brännskador i ansiktet men obduktionen kunde inte klargöra hur han hade dött. Somliga tror att han blev mördad, antingen av polisen eller Charles Manson (!). Ännu en skön låt som The Clash spelat in:

Fredagslåten

Stefan Sauk pratar zenskräck

Idag var jag och lyssnade på Stefan Sauk. Han pratade om "Zenskräck" på Bio Roy. Det var jobbet som bjöd så jag behövde inte betala en krona men Stefan tar nog rätt bra betalt. Det brukar kändisar göra. Det var inte första gången jag gick på den här typen av föredrag. Jag har sett och hört rätt många prata om detta ämne. Det är rätt tacksamt då de flesta människor avskyr att stå framför en publik. Stefan Sauk gillar att stå i centrum och visst är han rätt rolig emellanåt. Han drar vitsar och berättar anekdoter. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över om han verkligen har något att lära oss andra? Hade det inte varit mer nyttigt att lyssna till en person som verkligen hatar att stå där framme men som ändå gör det framgångsrikt? Sauk pratar om att orsaken till att de flesta tycker det är obehagligt på scen är att vi är flockmänniskor som härstammar från aporna. Vi vill inte lämna gruppen eftersom vi är rädda att bli utsötta. Jag tror snarare att det handlar om att vi inte vill bli bedömda. Vi vill inte bli recenserade och vi är rädda att misslyckas. Sauk bryr sig inte vad andra tycker. Han tränar karate och tycker nog väldigt bra om sig själv. Han tar upp den ena kvinnan efter den andra och frågar hur de mår. De mår jättedåligt! De vill inte stå där uppe på scen. Stefan tar dem i handen och pratar lugnande (åtminstone till de lite yngre kvinnorna). Under hela föreläsningen tar han inte upp en enda man. Kvinnorna är förresten nästan alltid chefer visar det sig. (Hur jag vet det? Jo, han börjar med att intervjua dem.) Hur som helst. Det är väl chefer som har tid att gå på dyra föreläsningar dagtid. När vi går därifrån har vi fått reda på att man inte ska ha händerna i fickan, öva mycket, försöka prata ledigt, använda egna ord osv. Fast det mesta av det där visste vi nog redan innan.

Det goda livet?

Jag såg Tom Alandh dokumentären "Det goda livet" för någon vecka sedan. Den gick i repris på Kunskapskanalen. Filmen handlar om Östermalmsmäklaren Alf som sålde lägenheter till överklassen. Det mesta Tom Alandh gör är bra och det här var inget undantag. Han följde med Alf på privata visningar, till skräddaren, badhuset och fina restauranger. Kort sagt man fick veta det mesta om gubben. Han hade dyra levnadsvanor. Mer än 30 år i branschen gjort uppenbarligen gjort honom stenrik men han verkade inte ha någon familj. Eller också hade han det, men man fick inte höra något om dem. Jobbet verkade vara hans liv. Att sälja exklusiva objekt för 7-8 miljoner kronor styck. Jag undrar vad de skulle kosta idag? Dokumentären var från 2001. I helgens GP skrev Alandh att många av dem han skildrat i sina filmer är döda. Däribland fastighetsmäklaren Alf. Han dog visst på jobbet på väg till ännu en visning.
Japan verkar vara så långt ifrån det goda livet man kan komma. På tv försöker våra svenska "experter" förklara alltsammans. Det kommer inte bli någon ny jordbävning på flera hundra år. Det kommer bara bli ett litet utsläpp av radioaktivitet. Det kan inte bli någon explosion. De japanska kärnkraftverken liknar de svenska och har en helt annan konstruktion än Tjernobyl. Det kan under inga omständigheter bli en härdsmälta. Idag låter det annorlunda. Det är därför jag inte gillar kärnkraft. Experter som står i tv och säger att något är ofarligt kan man inte lita på. De påminner inte så lite om en fastighetsmäklare.

Bäst just nu?
PJ Harvey (tur att inte titeln blev Let Japan Shake):

Saker som gör en rädd som barn

Nerbäddad med feber igen. Jag har nog aldrig varit sjuk så många gånger under en vinter förut. Magnecyl är min bästa vän. Lyssnade på Krister i P3. De tog upp saker som gjorde en rädd som barn. En snubbe var rädd för valen på Naturhistoriska muséet i Göteborg, ett flertal olika personer var rädda för Strängnes Stadsvapen (se nedan), en tjej var rädd för att svälja apelsinkärnor för att det då kanske skulle börja växa ett träd i kroppen, en kille var livrädd för att Radiotjänst skulle ringa på dörren. Själv var jag rädd för Mumintrollen. Det var något otäckt med den där karga finska dialekten och alla konstiga figurer. Min son blev vettskrämd för tomten i julas. Tomten knackade på fönsterrutan och såg bevisligen rätt otäck ut. "Det här är inte roligt" som sonen själv utryckte det. Många gånger är det just föräldrarna som omedvetet sätter griller i huvudet på sina barn. Det är oundvikligt eftersom de flesta barn har så rik fantasi. Till nästa år kanske vi borde skaffa en ny tomtemask.