fredag 29 januari 2010

Magsjuketider

Igår fyllde äldsta sonen två år. Dagen började bra men slutade i moll. J hade nämligen dragit på sig någon slags magsjuka på dagis. Vid tiotiden spydde han ner allt i sovrummet. Vi bytte alla sängkläder och vad tror ni händer? Jo, han spyr ner allt en gång till. Sedan la vi ner planerna på att försöka gå och lägga oss. Idag går vi som på nålar här hemma. Är det vinterkräksjukan? Känner du dig inte lite illamående? Jo, nog bubblar det allt lite i magen. Fast än så länge har vi inte fått några sympton. Får väl avvakta tills imorgon med att ropa faran över.
En av min brors stora favoritförfattare, JD Salinger, dog igår. Det är fascinerande hur mycket som skrivits om den mannen genom åren. Trots eller kanske på grund av att han inte publicerat något sedan 1965 och egentligen bara velat bli lämnad i fred. Nu senaste i höstas var det ju ett svenskt förslag som försökte skapa publicitet genom att ge ut en "uppföljare" till Räddaren i nöden. JD hotade med stämning och såvitt jag vet drogs upplagan tillbaka. Nu är han alltså död. 91 år gammal. Rest in peace JD!
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/j-d-salinger-avliden-1.1035414

tisdag 26 januari 2010

Tävling om Lennon

Vann en tävling i GP idag. Fick två biljetter till filmen Nowhere Boy på Filmfestivalen. Filmen liksom tävlingen handlade om John Lennon. Låter kanske kaxigt men jag visste att jag hade vunnit redan på förhand. Det handlade om att man skulle beskriva varför John Lennon var coolast i The Beatles. Jag skrev några rader hämtade ur Lemmys självbiografi. Han såg gruppen någonstans i England i början av 1960-talet, när de inte hade blivit fullt så kända ännu. Hur som helst. Någon i publiken skrek diverse obsceniteter om att de nog var bögar hela bunten. De hade precis börjat använda scenkostymer och såg väl ganska prydliga ut. Ljudnivån var inte högre än att alla, inklusive bandet, hörde killen skrika. John hoppade ner i publikhavet sprang fram till killen och klippte till honom. Det blir inte mer rock and roll än så och det tyckte man tydligen på GP också.
http://www.youtube.com/watch?v=Y6Km9L1Sqd0
Kollar mer än gärna på Mästarnas möte på tisdagskvällarna. Till skillnad från Robinson, Paradise Hotel och allt vad de heter är det en "dokusåpa" som till och med jag står ut med.

måndag 25 januari 2010

Trött på Saabaffären

Ingen inbillar väl sig att något gott kan komma ut av den här såpan? Den nya 9-5:an är inte bara stor och klumpig, den är dyr också. Ett tag var fabriken såld idag. Jag var i Uddevalla. Där firades med semla dagen till ära. Det visade sig vara för tidigt. Kanske skulle nöjt oss med en skorpa?
Kollade en stund på Guldbaggegalan. Hörde dock bara hälften av vad som sades. J2 var minst sagt kinkig och gjorde sitt bästa för att överrösta Johan Glans. För en gång skull hade jag i alla fall sett filmen som tog hem de tyngsta baggarna, Män som hatar kvinnor (som älskar datorer). Och den är faktiskt riktigt hygglig fast kanske inget mästerverk.
Det står att Keith Richards slutat dricka. Det kan väl ändå inte vara sant? Keith utan sin drink är som en svensk film utan Kjell Bergqvist eller Michael Nyqvist.

lördag 23 januari 2010

Amerikansk gala i svensk tv

SVT har visat den amerikanska tv galan "Hope for Haiti" större delen av lördagskvällen. Det är väl bra att så många amerikanska kändisar försöker ragga pengar till ett gott syfte, men varför visar man programmet i svensk tv? Det var verkligen enbart producerat för den amerikanska marknaden med inhemska telefonnummer dit man kunde ringa och skänka pengar etc. På TV4 valde man istället att ägna hela Nyhetsmorgon till att göra en svensk variant på samma tema. Det kändes mer hedervärt i mina ögon. För USA har väl än så länge bara 50 delstater?
Besökte CD rean på Bengans idag. Det blev inget långt besök då min lilla familj satt och väntade i bilen utanför. Hann dock med att köpa skivor med Fleet Foxes och Robert Plant & Allison Krauss. Gamla "digitala" favoriter som nu även finns i min skivsamling. Krisen för skivbranschen verkade avlägsen. Det var fullt med folk i butiken och köerna till kassorna ringlade sig långa.

torsdag 21 januari 2010

Filmen om Blur

Jag har uppdaterat min profilbild. Hittade en gammal bild från en tillställning vi hade på jobbet. Det var minnesvärd kväll...
Den nya filmen om Blur verkar bra. Jag gillar dokumentärer av det här slaget som inte bara är rena hyllningar, utan ger en ny bild av artisterna bakom musiken. Jag höll alltid på Oasis när det begav sig men om sanningen ska fram tyckte jag inte någon av banden var riktigt bra. Det är ju inte som på 1960-talet när Beatles och Stones konkurrerade med varandra. Ändå gjorde många journalister stor sak av att visa på likheterna. Jag minns att George Harrison kommenterade saken vid något tillfälle. Vem kommer lyssna på deras musik om 50 år? Beatles musik däremot kommer att leva för alltid. Eller nåt åt det hållet. Och det är ju sant även om han då fick kritik för att vara en sur gammal gubbe.
http://www.gp.se/kulturnoje/film/1.294351-no-distance-left-to-run