The holy grail has arrived

Så kom den då äntligen: Exile on Main Street - Deluxe version. Men var det som i Heinekenreklamen då? Worth waiting for? Ja, på sätt och vis. Det är en skiva som jag kan ganska bra vid det här laget men det här med att den skulle vara remastered känns mest som ett försäljningsknep. Någon har skruvat upp ljudet lite grand. Det är inte som med The Beatles där somliga av de gamla cd-skivorna hade ett horribelt brus-ljud. Nej, skillnaden är mer av det marginella slaget. Men hur låter alla de nya låtarna då? Jo, några av dem är faktiskt riktigt bra. Framförallt gillar jag första Pass the Wine (Sophia Loren), singeln Plundered My Soul och balladen Following the River. De båda alternativa tagningarna av Loving Cup och Soul Survivor tillför inte särskilt mycket, men bagatellen Title 5 är skön. Detta är den enda instrumentella låten på skivan. Jag har dock läst att somliga påstår att sången är pålagd i efterhand på flera av de outgivna låtarna och det kan nog stämma för de skiljer sig en smula från resten av skivan. Det är lite mer tillrättalagt. Lite mer Mick Jagger 2010 än Keith Richards 1972 om ni förstår vad jag menar.