Lou Reed verkade trött

Jag kollade en stund på Lou Reeds Berlin i helgen. SVT visade en konsert där han framförde skivan i sin helhet inspelad i staden med samma namn från 2007. Lou Reed har skrivit låten som gett upphov till min blogg så ni kanske förstår att jag gillar mycket av de han gjort, men det här var ärligt talat ett riktigt sömnpiller. När du står på scen har du någon form av ansvar för att underhålla din publik. Det räcker inte bara med att stå där. Du måste närvara också. Inte minst när du framför ett mästerverk från när du var ung och vital. Jag har sett Lou Reed på konserthuset här i Gbg för några år sedan men det var inte så här sömnigt. Ära den som äras bör finns det ett uttyck som heter. John Cale är Lou Reeds gamla bandkollega från Velvet Underground. Han är idag en oändligt mycket mer spännande artist än vad Lou Reed är. Trots detta är det många som inte vet vem John Cale är. Själv såg jag honom på Musikens hus 2006. Det är en av bästa spelningar jag sett trots att det inte ens var halvfullt i lokalen.
http://www.youtube.com/watch?v=_3ueIweuUvo
http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Cale

På museum

Snön regnade bort idag och det var lika bra. Vi var trötta på den. Den var överallt. Vi städade bort julen idag också. Vi var trötta på den med. Nu sitter vi här och väntar på våren. Den lär dröja.

Vi tog med barnen till Naturhistoriska museet för att ha något att göra i regnet. Naturhistoriska är ett skumt ställe. Tiden står still därinne. De flesta djuren är uppstoppade under 1900-talets första hälft. En svunnen tid då det fanns mängder med djur att skjuta och ta med sig hem. Inredningen känns lika uråldrig. Montrarna är minst 40 år gamla. Ibland verkar inte lamporna fungera riktigt. Det är kolsvart när man ska titta på den jättelika pytonormen, fast å andra sidan blir den ännu läbbigare då. Den ligger därinne i mökret och lurpassar på en. Lukten är skum också. Inte minst i rummet med valen. http://sv.wikipedia.org/wiki/Malmska_valen Jag antar att det är lukten från någon form av balsameringsmedel. Men mina söner uppskattade besöket. Det ser man om inte annat på bilden nedan.

Besöket på museet får mig att minnas en skum dokumentär jag såg en gång. Den handlade om en man som under 30-40 års tid arbetat med att sköta om Lenins balsamerade kropp. Han ligger i ett masuleum på Röda torget i Moskva sedan 1924. http://sv.wikipedia.org/wiki/Leninmausoleet Hur som helst. Den här snubben hade ärvt jobbet från sin far som var den som balsamerade Lenin efter hans död. Detta var något mycket unikt för tiden. Ingen hade balsamerat någon sedan egyptierna och det var ju flera tusen år sedan. Man visste med andra ord inte hur man skulle bära sig åt men hans pappa hade läst på och experimenterat en del. Till slut fick han till det. Vilket var tur för honom för hade han misslyckats med uppdraget hade Stalin säkerligen avrättat honom. Problemet var bara att till skillnad från egyptiernas mumier är man tvungen att sköta om Lenins kropp. Han är balsamerad med hjälp av kemikalier och måste därför baddas med olika lösningar för att inte ruttna. Till råga på allt måste man stänga museet med jämna mellanrum och sänka ner hela gubben i ett badkar med balsameringsvätska. Kort sagt It´s a dirty job but someone´s got to do it. Vad jag tycker är konstigt är att man inte valde att begrava honom i början på 1990-talet. Men ryssarna har Lenin och vi har Malmska valen. Frågan är vilket som är sjukast egentligen?

Dags att summera

Jag har suttit och kollat på Fredrik och Filips årskrönika nu ikväll. De kan vara rätt roliga ibland. Enligt dem var 2010 års bästa ögonblick det här:
http://www.youtube.com/watch?v=Dwimc4cvUmQ
15 årige Keenan Cahill som lagt ut filmer på youtube där han mimar till olika artister får besök av självaste 50 cent. Han kommer in i sovrummet och Keenan som varit till allmänt åtlöje för så många är helt plötsligt världens coolaste snubbe. Över 16 miljoner har sett klippet.

Jag har tidigare lovat en lista över årets bästa skivor. Jag kom fram till att det bästa sättet att göra en sådan är att kolla på vilka 10 skivor från 2010 som jag har lyssnat mest på i min ipod. Det blev följande lista:

• Robyn Body Talk 1-3 (eg tre skivor men skitsamma)
• Anna von Hausswolff Singin´ From the Grave
• Radio Dept Clinging to a Scheme
• Bruce Springsteen The Promise
• Johnny Cash IV Ain´t No Grave (visst skivan är ojämn men titellåten är grym)
• The Rolling Stones Exile On Main Street Deluxe edition
• Säkert! Facit
• Totta Näslund Totta´s Basement Tapes: Down in the Flood
• Volbeat Beyond Heaven/Above Hell
• Timo Räisänen The Anatomy of Being Timo Räisänen (Skivan är eg ngt av en besvikelse men jag har ändå lyssnat på den en del. Kanske för att få den att bli bättre?)

Ska jag välja någon favorit bland ovanstående måste det bli Anna von Hausswollff. Det är verkligen en helgjuten platta.

Dosseringsanvisning?

Vi har varit i stugan två dagar och snickrat lite. Det finns alltid något att göra. Den här gången höll jag på att sätta upp fönsterfoder. Det gick relativt snabbt och smärtfritt även om jag inte blev färdig.



Käkade chokladpudding till efterrätt igår kväll. Konstaterade att ICA gjort en "julvariant". Trevlig förpackning med det något underliga påståendet "Nissarnas favorit!". Är det vanligt med chokladpudding vid jul? Jag har ingen aning men det brukar inte stå på vårt julbord i alla fall. Det lustiga i sammanhanget är att ICA missat skriva ut hur man ska blanda till puddingen. Ingenstans på förpackningen står detta och inte heller på påsarna inuti. Visst det kanske inte är så märkvärdigt. Man vet ju om att pulvret ska blandas med mjölk men resultatet blev ärligt talat sådär. Man kan undra om någon på ICA:s marknadsavdelning blev jultokig i oktober. Vilka förpackningar kan vi göra juliga? Corn Flakes? Chips? Nej, kanske inte det, men chokladpudding då? Käkar inte nissarna detta? Dosseringsanvisningar skiter vi i. Vi kör på med ICA loggan och lite fina mönster.

R.I.P Per Oscarsson

Råkade somna när jag nattade äldsta sonen. Efter en och halv timmes sömn är det bara att inse att nattsömnen är körd. Inte blir det bättre av att man satt och drack skumpa igår natt men det finns värre saker. Läser i tidningen att Per Oscarsson och hans fru troligen brunnit inne i deras gemensamma bostad. Det var sorgligt att höra tycker jag. Jag har säkert sett "Kan du vissla Johanna" 10 ggr. Det blir inte bättre. SVT visade en intervju med Oscarsson för något år sedan. Han gick runt på sin gård i overall och visade sina hästar. Jag förundrades över hur han pallade med att sköta om alltsammans när han var över 80 år gammal. Den bilden kanske jag får omvärdera. För utan att man vet något om några omständigheter till branden är det väl rätt mycket som talar för att det var självförvållat. Tragiskt i vilket fall som helst.
http://www.youtube.com/watch?v=3tzOdsn23Ds
Såg When you´re strange om The Doors idag. Den var intressant även om den kanske inte bjöd på så många överraskningar. Både deras bästa skivor (The Doors och LA Woman) spelades på mindre än en veckas tid vardera. Deras sämsta skiva, Soft Parade, tog 11 månader att göra. På senare år har de givits ut en rad live cd som visar att gruppen var som allra bäst på scen. Trots detta lyckades Jim Morrison vid ett flertal gånger sabba för bandet när de skulle framträda. Han dök ofta upp berusad och påtänd. Under de sista två åren av sitt liv var han hopplös att leva med. Ray Manzerek (keyboardist) har sagt att bandet aldrig riktigt förstod att han var alkoholist. Man kan väl inte vara alkoholist vid 27-års ålder? I dokumentären framgår det ändå att de gjorde vad de kunde för att ställa honom till svars. De försökte sig på någon form av intervention och fick honom också att sluta dricka. I en vecka...
http://www.youtube.com/watch?v=3cZWtiHLyqE&feature=fvw