Ryan Adams på konserthuset

Igår såg jag Ryan Adams i konserthuset. Det var en trevlig upplevelse. Jag gillar konserthuset. Jag har gått på många bra konserter där genom åren och sett Hederos & Hellberg, Freddie Wadling, Anna Ternheim, Lou Reed och Kris Kristofferson. Det är svårt att misslyckas i denna pampiga lokal med den magnifika akustiken. Till råga på allt ser man vad som händer på scen oavsett var man sitter. Det finns inga pelare eller annat i vägen.
Ryan Adams har funnits med ett tag nu. Släppt 10 skivor och 4 ep läste jag någonstans (siffrorna varierar lite beroende på hur man räknar). Ändå är han långtifrån lika välkänd som mannen som har ett B framför Ryan. Det är konstigt egentligen. Ryan är ju så fantastiskt mycket bättre. Jag tillhör ändå inte hans mest fanatiska fans som hört allt med Whiskeytown (gruppen han var med i först). Inte heller har jag lyssnat in mig på alla han gjorde med The Cardinals i mitten på 2000-talet. Däremot tycker jag hans första tre soloskivor Heartbreaker, Gold och Demolition är riktigt bra. Likaså Easy Tiger från 2007 och den senaste Ashes & fire från i år.
Precis som så många andra stora musiker har han under stora delar av sin karriär brottats med drogproblem. Alltifrån kokain och heroin till alkohol och lugnande tabletter. Det har i viss mån ut att tagit ut sin rätt. Det är ingen Bruce Springsteenenergi i kroppen om man säger så. Numera är han emellertid drogfri och igår var han på ett synnerligen gott humör. Han kliver in på scen iförd en urtvättad Slayer t-shirt och en svart skinjacka med Iron Maiden märken. Sätter sig ner och öppnar konserten Oh my sweet Carolina, fortsätter med Ashes & Fire och radar sedan upp låtar från hela sin karriär. Låtar som New York, New York och Firecracker drar ner de största applåderna.

Han verkar smått galen emellenåt. När publiken jublar åt hans låtval börjar han istället spela Grinder med Judas Priest. Han ber om ursäkt till alla flickvänner som blivit medsläpade till konserten av sina pojkvänner. "Hur länge ska han spela egentligen? Tar det aldrig slut?" Börjar skratta hysteriskt åt åt ett låtförslag från publiken. "Det är nåt med uttalet och rösten i kombination." Efter halva konserten börjar prata om att han funderar på att spela en lugn ballad. Kanske en låt om mina känslor? Som om inte resten av låtarna den här kvällen har haft detta tema :)
Turnébussen fortsatte vidare mot Uppsala (ikväll) och sedan Malmö och Århus. Därefter väntar en utsåld USA turné.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/live/article13907068.ab