Euro Boys - sämsta bandnamnet?

På Hultsfredsfestivalen 1999 såg jag ett helt otroligt bra norskt band som gick under namnet Euro Boys. De hade tidigare hetat Kåre & The Cavemen men för att göra internationell karriär (!) tog de sig namnet Euro Boys. Ett namn jag tror de flesta associerar med någon slags pojkband. Hur som helst på Hultsfred gjorde de en makalös spelning och jag sprang genast och köpte skivan Long Day's Flight 'till Tomorrow. Den är riktigt bra men därefter skulle det bara gå utför. Getting Out of Nowhere från 2000 höll fortfarande måttet men de hade börjat snöa in på mjukare toner. På Soft Focus (2004) hade de övergivit gitarrerna och nu var det hissmusik för hela slanten. Såvitt jag vet har de inte splittrats officiellt men de har inte gett ut några skivor eller spelat tillsammans sedan 2009. Gitarristen och sångaren Knut Schreiner har istället satsat allt på sin andra grupp Turbonegro. Där går han går under artistnamnet "Euroboy".
Det är svårt att hitta några rättvisande klipp på Youtube men här är en tv-inspelning från 1997. Live så hade de givetvis ett råare sound som tilltalar mig mer men det här är ju som sagt hämtat från tv:

Dubbla budskap

Hur gammal är han och vad heter han egentligen?

Free är fortfarande grymma

Det är en intervju med Paul Rodgers i senaste numret av Uncut. Rodgers har bland annat varit sångare i grupperna Free, Bad Company och The Firm, samt nu på senare år även i The Queen. I artikeln står även att han under en tid var aktuell för Deep Purple och som ersättare för Jim Morrisons i The Doors. Efter Morrisons död åkte kvarvarande gruppen till England för att försöka få tag i Rodgers men han hade gömt sig på landet för att spela in musik. Det här var ju långt före mobiltelefoner och internet så de fick aldrig tag i honom men han hade nog passat rätt bra i The Doors. Rodgers berättar också hur han vid ett tillfälle sjungt karaoke till All Right Know i en bowlinghall. Bartendern tyckte efteråt att han varit riktigt duktig och rekommenderade honom att kanske börja sjunga som yrke... Free var grymt bra och detta är kanske deras bästa låt:

http://www.youtube.com/watch?v=eT1F0AN9-PE

Prodigy till Hultsfred står det i tidningarna idag och då är väl listan av föredettingar komplett. 1992 hade en festival med band som Suede, Primal Scream och Prodigy varit högintressant men nu känns den hopplöst omodern. Men det är klart 70 % av de andra banden känner jag inte ens till så det kanske finns en del bra musik där.

Bortrest

Vi har varit i stugan några dagar och glömde visst hänvisa posten...

Nej, men allvarligt talat. Den här såg vi idag. Man undrar ju hur brevbäraren/reklamutdelaren tänker. Är det troligt att den här personen/familjen bor i huset och vill ha mer post?

Gör succé a la Zlatan!

Min fru visade mig en liten rolig notis i en tidning. Tänkte återge den här. Rubriken var: Gör succé a la Zlatan! Därefter följde sju tips till en lyckad karriär. Kan inte låta bli att tycka det var rätt roligt.
1. Våga vara en hoppjerka.
2. Om arbetslusten tryter, ta det lugnare och få tillbaka motivationen.
3. Var inte för stolt att komma tillbaka om lusten återvänder.
4. Tacka ja till uppdrag som ger cred.
5. Byt till ett jobb där du kan glänsa om du kommer i en karriärsvacka.
6. Se dig som någon som ska föra laget till seger istället för att laget ska föra dig till seger.
7. Bygg ditt personliga varumärke på ett sätt som passar dig och strunta i vad alla andra säger.

Igår var vi vid Härlanda Tjärn och njöt av solen. Blev dock lite fundersam över den här skylten. Saknas det inte ett och annat ord? Det är nog någon som inte gillar prepositioner. Jag tolkade det först som en uppräkning av vad som fanns i byggnaden. En toalett, en baksida :) och en kiosk. Men tanken är nog att man ska förstå att "Toalett finns på baksidan av kiosken" eller vad tror ni? Glad påsk förresten!

Kvällens bästa film och Lynard Skynard

Ikväll visar kunskapskanalen En Pizza i Jordbro. Filmaren Reiner Hartleb har följt en skolklass från första klass fram tills dess att de blivit vuxna. Ett grymt ambitiöst projekt som påbörjades 1972 och fortfarande pågår såvitt jag vet. Senaste filmen kom 2006 och hette Alla mår bra. En pizza i jordbro vann guldbaggen 1994 för bästa film och den är verkligen bra. Inte minst de sekvenser där barnen berättar vad de ska bli när de blir stora vilket varvas med bilder från deras verkliga framtid. I somliga fall är de otäckt träffsäkra i andra fall blev de något helt annat. Om man gått i svensk grundskola under 1970- eller 1980-talet känner man igen miljöerna i filmen. Det är samma typ av bänkar, stolar, gröna griffeltavlor och gråa byggnader som fanns överallt.
Annars har jag snöat in lite på amerikansk sydstatsrock på sistone. Chuck Klostermans bok Killing Yourself to Live handlar om en journalist som letade efter platser där kända rockstjärnor gått bort. Jag gillade inte boken något vidare. Huvupersonen var på det hela taget rätt osympatisk. Bland annat hade han en utläggning om att han inte gillade barn. Han hade ställt någon form av ultimatum till sin flickvän (eller om det var tvärtom.) Ska vi flytta ihop eller göra slut eller nåt i den stilen och sedan gett sig ut på denna resa. Hur som helst. I en sekvens i boken åker han till platsen där gruppen Lynard Skynard kraschade med sitt flygplan. Orten heter Gillsburg och ligger i Mississippi. Ingen som bor i närheten verkar bry sig nämnvärt att ett av rockvärldens stora tragedier ägt rum just där. Flygplanet de färdades i kraschade och dödade sångaren Ronnie Van Zant, sångerskan Cassie Gaines och hennes brorsa gitarristen Steve Gaines. Dessutom dog deras manager och planets båda piloter. Resten av gruppen splittrades efter denna händelse men skulle återuppstå 1987 med Ronnie Van Zants brorsa, Johnny Van Zant, som sångare. För de flesta är kanske Lynard Skynard mest kända för Sweet Home Alabama. Låten i stort sett vartenda coverband i världen brukar spela. Själv är jag mest förtjust i Simple Man från deras debutskiva Pronounced lĕh-'nérd 'skin-'nérd. Sydstatsrock när den är som bäst med influenser från blues och country. Håll till godo:

Grannar

Större delen av helgen har vi varit sysselsatta med att skyffla ut 12 ton grus under vårt hus och altan. Vi byggde sommarstuga på plintar förra året. Man bör ha fiberduk och grus under huset för att undvika att det växer upp en massa sly. Äldsta sonen hjälpte till så gott han kunde med att gräva.

Det har vuxit upp ett riktigt sommarstugeområde runt huset. På gott och ont får jag säga. En av de nya grannarna sågade ner sju ekar under vintern. Några av dem var minst 150 år gamla och stod dessutom på mark som ägs gemensamt av samfälligheten. Men han tyckte ändå att det var hans fulla rätt då de skymde hans 150 kvadratmeter stora skrytbygge. Vår stuga kommer att likna friggebod i jämförelse. En annan granne (en av de få som bor där permanent) har skaffat en jakthund som han nu väljer att ha inlåst in i en stålbur på tomten. Jag har lite svårt för sånt där. Om man nu väljer att skaffa en hund kan man väl låta den vara inomhus? Närmaste grannarna är i alla fall riktigt trevliga och lånade ut sin skottkärra i helgen. Det var tur det för annars hade det inte gått något vidare. Det hade blivit svårt att lasta allt det där gruset i en hink.

Ramones glömmer vi inte

Igår var jag på Sticky Fingers och såg punkrockbandet Di Kate med en gammal kompis. Det var knappt något folk och jag kunde inte låta bli att tycka att det var lite sorgligt. De har hållit på ett antal år nu och rätt duktiga men karriären verkar inte riktigt ta fart. Senaste numret av Mojo handlar om Ramones. Temat är "They’re no longer with us, but their legacy lives on". Jag vet inte riktigt. Punken känns rätt död för närvarande men den kommer säkert igen i en eller annan form. Ramones glömmer vi inte bort i alla fall.
http://www.mojo4music.com/blog/
Jan Andersson i GP har utnämnt The Head and the Heart till Världens nu skönaste band. Jag hade inte hört dem förut men recensionen fick mig att kolla upp dem lite närmare. Sist Jan Andersson var så begeistrad var nog när han recenserade Freddie Wadlings platta "Jag är monstret" från 2005. Den utsåg han till den bästa svenska skivan någonsin. Den är i för sig något av en modern klassiker. Överdrivna recensioner är annars ett roligt ämne. Andres Lokko skrev en gång om Primal Scream att de gjort en platta som kunde välta regeringar. Många kommer ihåg citatet men få minns skivan; XTRMNTR. Hur som helst jag tycker The Head and the Heart låter rätt okej men världens skönaste band? Det finns fler kandidater.



http://www.gp.se/kulturnoje/musik/1.600153-the-head-and-the-heart-the-head-and-the-heart

Feltänk

I Göteborg pågår för närvarande en "kampanj" för att få oss att skräpa ner mindre på våra gator. Det är Trafikkontoret som helt enkelt låter bli att städa innerstan. På så vis samlas det alltmer skräp på våra gator och alla förstår att de måste slänga sitt skräp i papperskorgarna i framtiden. Dessutom får man förstås upp ögonen för vilket bra jobb Trafikkontoret gör. Jag kan förstå syftet men kan inte låta bli att fundera om det verkligen kommer få önskad effekt. Vi som störs av att det ligger sopor överallt är nämligen inte samma personer som brukar slänga vårt skräp på gatan. När jag pluggade hade jag flera vänner som bodde i korridor. När man kom dit slogs man i stort sett alltid av hur skitigt det var i det gemensamma köket. Travar med smutsig disk, smulor och intorkade fläckar på bord och bänkar osv. I regel var det alltid några få personer som låg bakom att det såg ut så där. Några som inte brydde sig. De hade aldrig förstått syftet med att städa efter sig och var sannolikt uppväxta med att någon annan gjorde det åt dem. Jag tror att det är samma personer som skiter i att slänga sina takeaway-rester i papperskorgen och de bryr sig inte heller ett dyft om hur det ser ut i innerstan just nu.
För några veckor sedan åkte jag bakom en bil. Precis i infarten till en rondell öppnades höger framdörr. Det var en ung tjej som satt där och hon valde att slänga ut sin urdruckna tomburk med ramlösa i dikesgrenen. Det gjorde mig så j-a förbannad! Jag kände mig som en gammal sur gubbe. Hur som helst tror jag inte hon bryr sig ett dyft hur det ser ut i centrala Göteborg just nu.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.598060-skrap-i-langa-banor-i-centrum

Musik, film och fotboll

Jag har fastnat för Graveyard på sistone. De påminner en hel del om andra favoriter som Volbeat, Danko Jones och Mustasch men har inte lika klatschiga refränger. De kräver lite mer av sina lyssnare men i gengäld blir de bättre med tiden.



Sidney Lumet gick bort i helgen. Han regisserade ett stort antal minnesvärda filmer som Mordet på orientexpressen, Serpico och en Satans eftermiddag. Båda de senare med Al Pacino i huvudrollen. Min absoluta favorit var dock hans debutfilm från 1957, 12 edsvurna män (12 angry men). Trailern kan verka lite töntig men filmen håller än idag. Jag såg den för något år sedan och man sugs snabbt in i handlingen. Hur kan man var säker på att någon är skyldig egentligen? Det är ett ständigt lika aktuellt ämne. Ta bara rättegången mot den man misstänker mördade Elin Krantz här i Göteborg.



Underbart väder i helgen. Satte till och med på sommardäcken på bilen idag så nu måste det vara vår. Kollade lite fotboll idag. Såg Elfsborg få stryk av Helsingborg. Det var surt. Nu på kvällen tänkte jag se Zlatan i storform mot Fiorentina på TV4 Sport och då går han och blir utvisad. Otroligt! Ja ja, sånt är livet.

Shy Ronnie & Clyde

Min kollega tipsade mig om den här. Den är lite rolig faktiskt. Tyvärr går det bara att lägga upp den så här: http://www.youtube.com/watch?v=Uply-23XjRw&feature=related

Rockstjärnor på bild

Fotografen Lennart Jonasson ska ha en utställning i Stockholm med bilder på kända musiker. http://www.alltomstockholm.se/start/article2295591.aos Han är knappast ensam om detta. Det finns många som plåtat rockstjärnor genom åren. Ett av de kändaste fotografierna är Pennie Smiths omslagsbild till London Calling. Bilden föreställer Paul Simonon när han trashar sin bas på klassiskt rockstjärnevis. Bilden var egentligen ett "misstag" då Smith missbedömde avståndet och därmed inte lyckades få den skarp men det är ju det som gör den så bra. Mina favoritfotografer i den här genren är annars Gered Mankowitz, Annie Leibovitz och Anton Corbijin. Den senare är kanske den mest kända. Han har bland annat gjort skivomslag och musikvideor till Depeche Mode och U2 men även arbetat med svenska artister såsom Ulf Lundell, Per Gessle och Sophie Zelmani. På senare tid har han emellertid mest gjort film. Utmärkta Control (2007) om Joy Division sångaren Ian Curtis och The American (2010) med George Clooney i huvudrollen. Jag såg en intervju med honom för ett tag sedan där han berättade att han fick pantsätta sitt hus för att ha råd att slutföra The American. Det förvånade mig något då Control uppskattades av både kritiker och publik, men det är svårt att byta yrke. Särskilt om det är något du är bra på. Varför fotar du inte istället för att spela in en film? Det är inte så dyrt, tidskrävande och komplicerat. http://www.corbijn.co.uk/

Time is on my side

Det finns de som säger att ju äldre man blir desto fortare går livet. Jag har alltid varit emot den där typen av tankar. Tiden kan ju omöjligen kan gå fortare. Det är bara vår upplevelse av tiden som förändras. På Facebook har en gammal klasskamrat från högstadiet sett till att lägga in en gammal bild från årskurs nio. Det känns väldigt längesedan. Samtidigt minns jag det mesta från den där tiden väldigt väl. Jag insåg för ett par veckor sedan att jag nu varit sex år på mitt jobb. Det är sjukt länge. Motsvarar hela högstadiet och gymnasiet tillsammans. Visst det har hänt en hel del under den tiden. Jag har gift mig skaffat barn osv. Samtidigt kändes uppväxtiden mycket längre. Det hände så mycket under de där åren. Vad händer nuförtiden egentligen? Man har ju gjort det mesta förut. Ibland kan jag förstå de där äventyrsmänniskorna som ständigt söker nya kickar. Men när man hoppat fallskärm 500 ggr blir ju det slentrian till slut i alla fall. Läser att Lars Norén skaffat barn. Han fyller 67 i maj. Det känns egoistiskt. Om han vill se sin son ta studenten får han se till att bli minst 86. Naturen har i alla fall sett till att kvinnor inte kan skaffa barn så sent även om en del läkare försöker ändra på det. Så här såg "Nevermind" killen Spencer Elden ut 2008. Jag minns väldigt väl när skivan kom. Det känns inte så länge sedan.













Vi spelade in den här när vi var väldigt unga säger Mick Jagger i klippet. Videon är från 1981. Nu har det gått ytterligare 30 år och man får väl säga att tiden knappast är på Keith Richards sida längre i alla fall.

Johnnys to do list

Johnny Cash to do list har legat ute till försäljning på en amerikansk auktionssajt. Det mesta verkar logiskt förutom fjärdeplatsen. Varför skulle han hosta? Ja, det får vi aldrig reda på. Kanske hänger samman med rökningen? Johnny verkar ha gillat listor. Bland annat skrev han ju en till sin dotter med sina 100 favoritlåtar. Tretton av dessa hamnade senare på hennes skiva The List från 2009.

Apropå lappar. Fick vi den här i brevinkastet igår kväll. Någon som heter Stefan i grannfastigheten har haft inbrott. Polisen har slutat utreda inbrott så då får man göra sina egna efterforskningar.