Igår var jag på Sticky Fingers och såg punkrockbandet Di Kate med en gammal kompis. Det var knappt något folk och jag kunde inte låta bli att tycka att det var lite sorgligt. De har hållit på ett antal år nu och rätt duktiga men karriären verkar inte riktigt ta fart. Senaste numret av Mojo handlar om Ramones. Temat är "They’re no longer with us, but their legacy lives on". Jag vet inte riktigt. Punken känns rätt död för närvarande men den kommer säkert igen i en eller annan form. Ramones glömmer vi inte bort i alla fall.
http://www.mojo4music.com/blog/
Jan Andersson i GP har utnämnt The Head and the Heart till Världens nu skönaste band. Jag hade inte hört dem förut men recensionen fick mig att kolla upp dem lite närmare. Sist Jan Andersson var så begeistrad var nog när han recenserade Freddie Wadlings platta "Jag är monstret" från 2005. Den utsåg han till den bästa svenska skivan någonsin. Den är i för sig något av en modern klassiker. Överdrivna recensioner är annars ett roligt ämne. Andres Lokko skrev en gång om Primal Scream att de gjort en platta som kunde välta regeringar. Många kommer ihåg citatet men få minns skivan; XTRMNTR. Hur som helst jag tycker The Head and the Heart låter rätt okej men världens skönaste band? Det finns fler kandidater.
http://www.gp.se/kulturnoje/musik/1.600153-the-head-and-the-heart-the-head-and-the-heart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar