Dags för 2012!

Jag avslutar året med ett inlägg från min iPhone. Får se om det blir en vana. Bifogar en bild från när vi grillade igår. Det var mysigt men kallt. Återkommer nästa år ;) Gott nytt år!

Seg afton

Snart dags för nyårsafton. En ganska avslagen historia för de flesta av oss. Vi har varit med om det förut. Ätit maten, druckit skumpan och sett fyrverkerierna. Ibland känns det som om det bästa med nyårsafton är pizzan dagen efter. Sista gången man verkligen tog i och kände att nu är det något stort på gång var inför milleniumskiftet. Jag och mina vänner hade köpt massor med dyr champagne och jättelika raketer. Tidningarna hade förvarnat om den stora IT kraschen i flera år och ingen visste vad som skulle hända. Alltsammans blev en stor antiklimax. Skumpan smakade bara som vanligt mousserande vin, raketerna försvann in i dimman och den enda datorn som kraschade tillhörde hemtjänsten i Träslövsläge (eller nån annan håla - minns faktiskt inte längre).
http://sv.wikipedia.org/wiki/Millenniebuggen
De flesta tidningar har redan publicerat listor över årets bästa skivor. I stort sett alla är överrens om att PJ Harveys Let England Shake är den bästa. För en gångs skull är jag beredd att hålla med. Samtidigt lyssnar jag i stort sett bara på mina gamla favoriter. Därför kan jag konstatera att både Tom Waits och Ryan Adams har släppt riktigt bra skivor i år. Annars har jag lyssnat väldigt mycket på Brandon Flowers men hans solodebut kom visst 2010.
Nu i dagarna släppte Rolling Stones både en DVD/CD med livematerial från Texas 1978 och en nyutgåva av Some Girls från samma år. De var i fin form detta år (som för övrigt är mitt födelseår). Jag läste en recensent som gjorde en stor sak av att de slog ur underläge med Some Girls. Discon hade tagit över i USA och punken i Europa. Stones stod ensamma kvar på barrikaderna och försvarade rocken! Jag vet inte om man behöver vara så dramatisk, det fanns trots allt en hel del andra bra rockband kvar 1978, men det är klart de var kanske inte så heta som 10 år tidigare.

Årets julklapp!

I onsdags ägnade jag min lunchrast åt att köa för Springsteenbiljetter. Jag var förkyld redan innan och en timme i kylan gjorde knappast susen men jag fick mina biljetter. Till råga på allt behövde jag inte betala något då mina kollegor på mitt gamla jobb gett mig presentkort på ticnet för 1 500. Fantastiskt förutseende. Nu har jag med andra ord redan fått årets juklapp. Springsteen på Ullevi på min födelsedag den 28/7. Sista spelningen på Europaturnén! Det blir inte bättre.

Annars har jag lyssnat P3 dokumentär om "Gryningspyromanen" i Skåne i min mobil. Han är verkligen en sjuk människa men det intressanta var att jag nu fick större förståelse för varför han varit så svår för polisen att sätta dit. I 20 års tid sprang han runt i Skåne och brände ner byggnader. Normalt sett när polisen spanar på någon har den personen vänner, familj, jobb, bostad och vänner. Är det en grov brottsling har han kanske inte något jobb eller någon familj men åtminstone några fasta punkter i tillvaron. Gryningspyromanen hade inget av det. Hur ska man kunna bevaka en sådan person utan att bli upptäckt.? När han trodde han var förföljd kunde han springa och gömma sig i ett buskage i flera timmar. Till slut blev nån polis tvungen att gå fram för att se om han verkligen fanns där fortfarande och avslöjade sig då. Till råga på allt skiljer han sig från vanliga pyromaner. Han tar aldrig några souvenirer eller står kvar för att kolla på branden vilket sannolikt på att han inte är någon "riktig" pyroman utan snarare drivs av ett hat mot samhället. När han slutligen åkte fast 2008 hade polisen spanat mot ett flertal av de platser där man misstänkte att han kunde slå till igen. Han dömdes till 8 års fängelse men redan 2016 är han fri igen. Gissa vad han kommer göra då?
Jag läser om kungen i tidningen men frågan är om bilden verkligen är äkta?

En annan rolig bild.

Till sist vill jag önska alla mina läsare God jul!

Julhets

Det lackar mot jul. Bara några få dagar av julhets återstår. På stan är folk som tokiga och springer fram och tillbaka med sina plastpåsar och nåt vilt i blicken. På Facebook har var och varannan "vän" lagt upp statusrader av typen: Nu är granen färdigklädd också! Frågan är hur jag ska dekorera skinkan i år? Man adderar allas kommentarer på nåt vis och helt plötsligt känns det som om alla andra är färdiga. Alla andra har kokat skinkan, köpt alla julklappar och klätt granen etc. Jag rycks med i hetsen trots att jag i ärlighetens namn har ganska lite att vara stressad över. Vi kommer knappt vara hemma under själva julhelgen. Vad spelar det då egentligen för roll hur många tomtar och hur mycket glitter man släpat fram?
Idag blev det klart med min ersättare på mitt gamla jobb. Jag bryr mig förvånansvärt lite. Det är häpnadsväckande hur snabbt man mentalt kan släppa ett jobb. Hade jag blivit arbetslös hade det säkerligen känts annorlunda men när man har ett nytt jobb så fokuserar man på det istället. Man tänker på sin framtid helt enkelt. Vilka möten är viktiga att gå på? Vilka kollegor har jag något gemensamt med? Vad heter alla människor? Vad ska jag göra hela dagarna? Hur ska jag förtjäna min nya lön? Det är stressande och skönt på samma gång. Tristessen kommer säkerligen infinna sig även här i framtiden, men just nu känns det fräscht.
Idag läste jag att Tom Petty & the Heartbreakers kommer till Globen i juni nästa år. Jag har velat se dem sedan Into the great wide open kom 1991. Ja, jag vet att det är ohippt att gilla Tom Petty. Att det inte kan bli mer gubbrock men jag gillar honom ändå.

Bara i Stockholm

En vän på Facebook la ut den här häromdagen. Bara i Stockholm kan man betala 89 kronor för lite björkved.

Igår hjälpte jag några kompisar flytta. För varje gång jag hjälper till med något dylikt blir jag övertygad om att vi alla har för mycket prylar. Man borde kunna göra sig av med alla dessa saker som ligger i källaren eller på vinden. Om man inte har använt något på ett år måste man kunna slänga/sälja det. Undrar om det kommer finnas massa stubbar i förråden i Stockholm i framtiden?

Lita på tekniken?

Fick två tips på Facebook idag. Det första var att gå in på google translate och skriva "Män är män och män är dumma". Prova själva.

http://translate.google.se/?hl=sv#svenM%C3%A4

Det andra var att lyssna in mig på Rival Sons och de är verkligen ett band i min smak. De skulle lika gärna funnits på 1970-talet.

Dags att uppdatera

Jag har legat av mig med bloggandet på sistone. Jag har haft fullt upp med annat. Bytt jobb, gått på julfest, hållt på att blåsa bort i stormen, haft vänner på middag och skaffat mig en iphone. Den senare gör att jag numera sitter som alla andra på spårvagnen och stirrar på en liten skärm och petar med mitt finger. Jag har alltid tyckt det sett töntigt ut och nu är jag alltså där själv. Så kan det gå. Bäst hitills är SVT:s app med dokumentärer, nyheter och annat matnyttigt. Perfekt när man vill uppdatera sig på vägen till jobbet. Jag fattar varför Apples produkter blivit så populära. Allt är så enkelt att en apa kan använda deras produkter.
Nu på eftermiddagen var jag och handlade i en servicebutik några hundra meter härifrån. Jag frågade mannen i kassan om jag fick en påse till mina varor. Javisst, men det här är världens sämsta påse säger han och ger mig en rulle. Jag får alltså själv packa ner mina varor i den lövtunna plastpåsen. När jag ska lyfta påsen går den sönder direkt och varorna hamnar på golvet. Jag sa ju att det var världens sämsta påse säger expediten då. Jag får själv plocka upp mina varor på disken igen. Jag frågar om det inte finns någon annan påse? Javisst men den kostar en krona säger mannen då. Underbart ställe det där.
I torsdags var jag på julfest på mitt nya jobb, det var en rolig tillställning. De hade hyrt in Karin Adelsköld som jag inte hade någon större koll på sedan tidigare. Hon körde Stand up comedy om hur det är att ha två småbarn hemma. Ett tilltalande ämne för mig som befinner mig i samma situation. Att få gå på toa ensam och bajsa är som att åka på en spaweekend. Risken är bara att man börjar städa med lite blött toapapper när man ändå sitter där. Man kopplar aldrig av och sover mindre än någonsin. Det är ett under att man kan fungerar överhuvudtaget.
http://www.karinadelskold.se/
Kvällens band var Majornas 3 rote. Mer Göteborg än så blir det inte.
http://www.myspace.com/majornas3djerote
Julen närmar sig med alla hemska jullåtar som ska spelas i parti och minut. Jag känner mig nästan som huvudpersonen i Nick Hornbys Om en pojke. Den mest oväntade julskivan förra året var väl Bob Dylans Must Be Santa. I år har The Killers spelat in en jul EP. Jag har längtat efter nåt nytt från gruppen men detta var kanske inte överst på önskelistan.

Där satt den!

Idag har det snöat, blåst, regnat och nu åskar det också. Skumt väder. Ikväll vann jag andra pris i konstföreningen på mitt gamla jobb. Bortsett från min gamla kollega som vann första pris så får jag välja mellan 20 olika konstverk. Grymt kul måste jag säga. Det är alltifrån stora oljemålningar till stora keramikskålar, mattor till fotografier och grafiska blad. Jag har lite funderingar att välja den här:

Ett grafiskt blad (den finns alltså i flera ex) av Gunnar Brusewitz, som lär ha gjort den till Harry Martinsson när han vann Nobelpriset 1974. Ja, vi får väl se. Min fru var kanske inte helt begeistrad. Det är ju så med konst. Smaken är som baken. För några år sedan vann jag 13:e pris men fick ändå en av de tavlor jag gillade mest.

Vad gillar ni den här bilden förresten? Hur skön är inte den?

Jag träffade en snubbe i helgen som snöat in på Johnny Cash redan som barn. Hans pappa spelade honom jämt. Han hade dessutom fått förmånen att se honom uppträda livs levande ett par gånger. Det fick aldrig jag. Jag upptäckte honom för sent. Hur som helst. Han tyckte att några av de låtar John spelade in på sina American Recordings skivor var alltför tillrättalagda. Att han blivit övertalad att spela in låtar som egentligen inte passade honom. Jag håller inte alls med. Tycker dessa skivor är de bästa i hans karriär. Den här låten t.ex. Hur bra är inte den?

I got carried away

I helgen var jag på fest. Det var en trevlig tillställning. Jag träffade många gamla vänner och hade skoj. Kanske lite för skoj. Jag gjorde mig nämligen rolig på någon annans bekostnad. De roligaste skämten balanserar nästan alltid på gränsen. Vid ett annat tillfälle skämtade jag om en företeelse man inte får skämta om. Kort sagt jag var på mitt mest skojfriska humör. Nu så här i efterhand skäms jag. Jag gick för långt. Förlåt mig. I got carried away som det så vackert brukar heta på engelska.
Med tanke på skojfriska humör kan det vara roligt att se det här klippet med Ricky Gervais från Golden Globe galan 2011. I veckan stod det nämligen att han får stå värd även för nästa års gala. Alla förtjänar en andra chans och om jag ska vara ärlig tycker jag han är riktigt rolig.

Things have changed

I brist på något vettigt att skriva får ni hålla till godo med en gammal favorit och har ni inte sett filmen Wonder Boys kan ni göra det också. Den är också bra.

Biljettlös

Nytt jobb med nya rutiner. Jag vet knappt var kaffeautomaten är eller vad jag ska göra den närmaste tiden. Samtidigt är det befriande att äntligen få ett eget rum som inte är bredvid chefen. Slippa en massa jobbiga saker som att tidredovisa och skriva reseräkningar i Agresso. Det finns säkert massor av saker som är lika jobbiga på min nya arbetsplats men det är jag än så länge lyckligt ovetande om. Nu njuter jag bara av min nyvunna frihet.

Mindre kul att jag inte fick tag i biljetter till Springsteen. Det var min sista arbetsdag på mitt gamla jobb och jag hade fullt upp med att gå på möten och packa alla mina grejer. Gjorde ändå ett seriöst försök att få biljetter på nätet men det var lönlöst. Det gick inte att komma in. Det är konstigt att man fortfarande 2011 inte kan boka på nätet. Det säkraste sättet är fortfarande att stå och köa som man gjorde i gamla Sovjetunionen. 2 timmar i kylan utan att verkligen vara säker på att det finns några varor kvar när man kommer fram. Förresten är det verkligen möjligt att 150 000 personer vill se Bruce Springsteen? Jag har sett honom 6 ggr sedan 1999. Det har aldrig varit sådant tryck, samtidigt svämmer de alternativa biljettsajterna över av biljetter. Har man 2000 kr kan man lätt få en biljett, men jag skulle aldrig betala sådana hutlösa överpriser. En biljett till innerplan kostade 625 kr på Ticnet. Jag misstänker att ett stort antal biljetter försvinner till dessa oseriösa företag med personalens hjälp. Det är stora pengar att tjäna. Uppdrag granskning gjorde ett program om detta för något år sedan där de visade hur det går till i praktiken. Problemet var bara att ingen verkade bry sig nämnvärt. Jag räknar ändå med att få tag i några biljetter till sommaren. Hoppet är det sista som överger en.