Julhets

Det lackar mot jul. Bara några få dagar av julhets återstår. På stan är folk som tokiga och springer fram och tillbaka med sina plastpåsar och nåt vilt i blicken. På Facebook har var och varannan "vän" lagt upp statusrader av typen: Nu är granen färdigklädd också! Frågan är hur jag ska dekorera skinkan i år? Man adderar allas kommentarer på nåt vis och helt plötsligt känns det som om alla andra är färdiga. Alla andra har kokat skinkan, köpt alla julklappar och klätt granen etc. Jag rycks med i hetsen trots att jag i ärlighetens namn har ganska lite att vara stressad över. Vi kommer knappt vara hemma under själva julhelgen. Vad spelar det då egentligen för roll hur många tomtar och hur mycket glitter man släpat fram?
Idag blev det klart med min ersättare på mitt gamla jobb. Jag bryr mig förvånansvärt lite. Det är häpnadsväckande hur snabbt man mentalt kan släppa ett jobb. Hade jag blivit arbetslös hade det säkerligen känts annorlunda men när man har ett nytt jobb så fokuserar man på det istället. Man tänker på sin framtid helt enkelt. Vilka möten är viktiga att gå på? Vilka kollegor har jag något gemensamt med? Vad heter alla människor? Vad ska jag göra hela dagarna? Hur ska jag förtjäna min nya lön? Det är stressande och skönt på samma gång. Tristessen kommer säkerligen infinna sig även här i framtiden, men just nu känns det fräscht.
Idag läste jag att Tom Petty & the Heartbreakers kommer till Globen i juni nästa år. Jag har velat se dem sedan Into the great wide open kom 1991. Ja, jag vet att det är ohippt att gilla Tom Petty. Att det inte kan bli mer gubbrock men jag gillar honom ändå.