Idag satt jag och grunnade på ett fenomen jag hörde om på radion. Det var nån beteendeforskare som hade konstaterat att Facebook bidrar till att göra oss stressade. Genom att man läser vad alla andra skriver som ett enda lång flöde så addarar man alla andras kommentarer och statusuppdateringar, så att det framstår som alla andra är så lyckade och framgångsrika. Alla andra har varit på semester, varit och tränat, bakat bullar, köpt nya kläder och varit med barnen på lek- och buslandet. Ja, ni fattar grejen. Hon hade till och med kommit på något namn på företeelsen men tyvärr minns jag inte vad det var. Det intressanta var att få skriver något om att de känner sig nere eller är ledsna. Möjligtvis skriver man något om att barnen är sjuka men det är i stort sett inget problem det heller. Det är bara positiva inlägg något som knappast kan ses som representativa för hur verkligheten ser ut. Jag tyckte det var ett intressant resonemang. Samtidigt tycker jag att det förekommer att somliga "vänner" skriver när de mår dåligt. Personligen stör det mig nästan lika mycket som alla de äppelkäcka uppdateringarna. Det känns som om måste de berätta om det här? Man har ju så många vänner som man egentligen inte har något gemensamt med förutom att man en gång i tiden jobbade på samma arbetsplats eller gick i samma klass etc. Jag vill inte berätta för alla dessa personer ifall jag mår dåligt. Den informationen behåller jag för mig själv. Nu minns jag att jag skrivit om det här förut. Jag får återkomma med nåt nytt snart. Kolla in Kjell på SVT Play. Han är lite smårolig ibland.
http://svtplay.se/v/2628289/kjell5000/del_3_av_10__brollopet?sb,p167333,2,f,-1
"Problemet" med fb är att alla sk vänner tycks ta åt sig, precis som du. Säg att jag har 200 "vänner". Och så skriver jag att jag är jätteledsen idag, eller att jag är jättelycklig. Hur f-n kan du då tro att detta på något sätt är riktat mot dig?
SvaraRaderaJag har ju som bekant hittat till twitter. Ett helt annat klimat. Man skriver mer ut i intet, men andra kan svara om de vill. Enligt min erfarenhet är twitter ett väldigt opretantiöst forum. Kanske för att man skriver vad man gör på i realtid, medan fb blir mer ett ställe där man visar upp vad man gjort...
Jag vill tillägga att jag också tror att fb är rätt skadligt då det spär på pressen i det sk livspusslet.
SvaraRaderaIbland är det rätt kul att få ett längre brev med Posten. Där brevskrivaren plitat för hand hur han/hon upplevt en teaterföreställning där skådespelare gestikulerat och med frenesi tolkat August Strindberg eller någon annan från förra sekelskiftet. Håkan Nesser skriver förresten sina texter för hand fortfarande med en Epoca Ballograf från 1968. Och Claes Eriksson i Galenskaparna har aldrig skaffat sig någon PC eller Mac. Han tycker dock en maj-morgon på Tjörn låter som twitter !
SvaraRaderaEtt handskrivet brev låter för bra för att vara sant.
SvaraRaderaCharlotte: Jag tror verkligen inte att detta är riktat mot mig. Jag är inte helknäpp. Jag bara förstår inte syftet med att skriva alla dessa skrytuppdateringar. Lika lite förstår jag varför man vill berätta för alla om man mår dåligt på FB. Det påminner mig om en tjej som satt på spårvagnen en gång och gjorde slut med sin pojkvän på mobilen. Hela vagnen lyssnade. Jag ville inte höra det där samtalet men vart skulle man ta vägen? Till råga på allt var det signalfel så samtalet höll på i säkert 10 minuter. En bisarr upplevelse. Jag har just nu en kompis från gymnasiet vars lillebror nyligen dött. Hon lägger ut alla bilder från hela deras uppväxt och berättar allt om hur dåligt hon mår på FB. Hennes fulla rätt men jag vill inte läsa det. Jag tycker inte jag har rätt att göra det. Vi har inte den relationen och frågan är om vi någonsin haft det. Jag förstår behovet av att skriva av sig men då har jag större förståelse att man skriver om sina tankar och funderingar i en blogg än på FB.
SvaraRaderaHans: Kan hålla med om det där med att få riktig Post men hur ofta får man personlig post nuförtiden?