torsdag 11 november 2010

Det är svårt att åldras med värdighet som rockstjärna

Risken att du framstår som lite töntig är uppenbar. Keith Richards var länge en av mina idoler och är väl det i viss mån fortfarande. Samtidigt är det uppenbart att han liksom resten av Stones omgett sig enbart med Ja-sägare de senaste decennierna. Ingen har ifrågasatt något de gjort. Inte på scen, inte i studion och inte privat. De är en bunt väldigt rika gamla gubbar som i för sig krökat och levt rövare som få andra, men som tappat all verklighetsförankring. Jag håller med Markus Larsson om att Keith var kass på Ullevi sist (se artikel nedan). Han spelade nog inte ett riff på hela kvällen. Gick runt och såg stenpackad ut, vilket han sannolikt också var. Sedan blev han asförbannad när Larsson skrev detta i Aftonbladet. Efter tre år han han fortfarande inte glömt det. Otroligt egentligen. Jag såg Robert Plant på Skavlan för någon vecka sedan. Att han skulle reagera så på en dålig recension är otänkbart. Han bryr sig nämligen inte vad andra tycker. Det är det coolaste man kan göra som artist, ja inte bara som artist förresten, utan som människa. Det inger respekt. Keith hade kunnat garva åt den där recensionen och sagt; jag kanske överreagerade en smula för tre år sedan. Istället blir han vansinnig igen. Likheten med Ulf Lundell som också överreagerar på taskiga recensioner är slående. Keith borde kolla på Tom Cruise i Magnolia. "I´m quietly judging you" är fortfarande det bästa sättet att bemöta en journalist man inte har något förtroende för. Det inger mer respekt än att försöka slå ner någon som är 30 år yngre.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article8105241.ab
http://www.youtube.com/watch?v=YiKPCOaDhfo&feature=related
Ps. Grattis G! Jag älskar dig!

1 kommentar:

  1. Å andra sidan är det ganska tufft när gamla gubbar slåss...

    SvaraRadera