Den senaste veckan har jag gått och funderat på ett jobberbjudande. Sådant kan verkligen göra en rådvill. Man väger för- och nackdelar, vrider och vänder på olika aspekter och vet till slut inte alls vad man ska tycka. Gå på magkänslan säger somliga. Men om magkänslan är att man helst skulle vilja ha ett tredje alternativ då? Helst av allt skulle jag vilja starta en affärsrörelse av något slag. Jag tror egentligen det är mycket roligare. När man jobbar för sin egen sak får man en helt annan arbetslust. I området där vi köpt sommarstuga är flera av grannarna egna företagare. Andra är hantverkare. I stort sett ingen är akademiker. Vi tjänar inga pengar idag, bortsett från om du är läkare eller arkitekt förstås. Vi andra hankar oss fram på halvtaskiga löner och längtar till pensionen. Den visar sig emellertid vara så dålig att vi måste jobba till vi har fyllt 72. Under tiden jag skaffade mig en rejäl studieskuld jobbade mina jämnåriga kamrater. Vid 25 års ålder tjänar en elektriker eller rörmokare lika mycket som jag gör idag och då har de fem års försprång och inga skulder. På aktuellt visade en ekonom hur viktigt det var att snabbt komma in på arbetsmarknaden för pensionen. Kommer man in för sent måste man jobba betydligt längre för att få en dräglig tillvaro. Egentligen måste man börja förvärvsarbeta vid 22-23 års ålder med dagens system. Jaha... Mina söner får göra vad de vill så länge så länge de blir plåtslagare ;-)
Idag såg jag Ebbot. Han kom åkandes på en Vespa och hade en fin kaftan men norra Europas fulaste hjälm.
Dagens soundtrack. Valde mellan Dolly Partons Working 9 to 5 och Broder Daniels Work men det fick bli den här:
En kollega till mig uttryckte sig fint, "vi socionomer, vi är ju som akademikernas arbetarklass" så hon. Jag tycker det var korrekt uttryckt :)
SvaraRaderaSen finns en annan dimension i mitt yrke, och det är att folk spyr all världens problem på en och sedan beskyller en för att vara ansvarig för det....man kan undra vad det är för masochistisk ådra that keeps you going? :)
Bra låtval.