Facebookstressen

Idag satt jag och grunnade på ett fenomen jag hörde om på radion. Det var nån beteendeforskare som hade konstaterat att Facebook bidrar till att göra oss stressade. Genom att man läser vad alla andra skriver som ett enda lång flöde så addarar man alla andras kommentarer och statusuppdateringar, så att det framstår som alla andra är så lyckade och framgångsrika. Alla andra har varit på semester, varit och tränat, bakat bullar, köpt nya kläder och varit med barnen på lek- och buslandet. Ja, ni fattar grejen. Hon hade till och med kommit på något namn på företeelsen men tyvärr minns jag inte vad det var. Det intressanta var att få skriver något om att de känner sig nere eller är ledsna. Möjligtvis skriver man något om att barnen är sjuka men det är i stort sett inget problem det heller. Det är bara positiva inlägg något som knappast kan ses som representativa för hur verkligheten ser ut. Jag tyckte det var ett intressant resonemang. Samtidigt tycker jag att det förekommer att somliga "vänner" skriver när de mår dåligt. Personligen stör det mig nästan lika mycket som alla de äppelkäcka uppdateringarna. Det känns som om måste de berätta om det här? Man har ju så många vänner som man egentligen inte har något gemensamt med förutom att man en gång i tiden jobbade på samma arbetsplats eller gick i samma klass etc. Jag vill inte berätta för alla dessa personer ifall jag mår dåligt. Den informationen behåller jag för mig själv. Nu minns jag att jag skrivit om det här förut. Jag får återkomma med nåt nytt snart. Kolla in Kjell på SVT Play. Han är lite smårolig ibland.
http://svtplay.se/v/2628289/kjell5000/del_3_av_10__brollopet?sb,p167333,2,f,-1

Mindre proffsigt

Idag besökte jag och min fru Göteborgs filmfestival för att se Simon och ekarna. En trevlig film men filmfestivalen som helhet har ändå en del att jobba på. Missförstå mig inte nu. Jag älskar filmfestivalen men den är inte speciellt proffsig och jag tror att en stor del av problemet är att man fortfarande driver den med oövlönade studenter, då blir också kvaliteten lidande. Jag har själv jobbat på festivalen under fem års tid så jag borde veta;)
Idag när jag skulle gå och hämta mina biljetter på det numera ganska slitna Draken så händer följande. Jag uppger mitt beställningsnummer och min pinkod i kassan. Tjejen skriver ut en lång radda med biljetter och jag står där och funderar på hur det kan vara så mycket papper. Jag har ju bara beställt biljetter till fem filmer. Jag tar emot biljetterna och konstaterar omgående att jag fått någon annans beställning. Personen i fråga har bland annat köpt en spårvagnsbiljett för 125 kr. Det verkar knasigt med tanke på att jag har månadskort;) Allt som allt handlar det om biljetter för mer än 1000 kronor. Jag går tillbaka till kassan. Kön är lång så jag får gå till kassan bredvid istället. Killen som sitter där konstaterar också att detta är någon annans biljetter. Beställningsnumret stämmer inte. Han tar emot mitt beställningsnummer och min pinkod och skriver ut en ny lång radda biljetter. Jag tar emot dessa bara för att återigen konstatera att nu har jag ännu en gång fått någon annans beställning. Den här gången till ett värde av drygt 800 kronor. Killen gör ett nytt försök och lyckas vid detta tredje försök få ut mina biljetter. Om jag nu varit en oärlig person kunde jag med andra ord gått ifrån Draken med biljetter för närmare 2000 kr. Sedan kan man kan ju fråga sig vad som skulle hänt när deras rättmätiga ägare försökt hämta sina biljetter? Jag förstår om biljettsystemet kan krångla men då får man väl vara uppmärksam på att det är rätt biljetter man får ut ur apparaten? Vilken butik skulle lämna ut varor för 100-tals kronor utan att bry sig om att kolla ifall kunden betalat för dem?
Filmen vi ska se visas på Handels. Det är slutsålt och vi är lite sena. Vi får sitta längst fram. Ljudet skorrar ideligen från högtalarna som av allt att döma sitter under scenkanten. När halva filmen har visats går rullen av. Vi sitter där och väntar på vad som ska hända. Jag har själv jobbat på festivalen och vet hur viktigt det är att man informerar publiken om vad som gått snett. Här händer ingenting. Vi sitter där i 20 minuter innan filmen plötsligt går igång igen.
Trots allt detta är det dyrare än någonsin att besöka festivalen. Det kostar numera 80 kr per biljett. En vacker dag kanske festivalens ledning inser att man ska satsa på att utbilda sin personal och ge dem betalt. Innan dess kommer det förmodligen alltid vara så här oproffsigt.

Filmmusik

http://youtu.be/CoSL_qayMCc

Whats your blues name?

Mitt är Old Mama Rivers. Låter inte så manligt.



Laddar lite smått inför nästa veckas filmfestival här i Göteborg. Ska försöka se ett par filmer i år. Det har inte varit så mycket av den varan de senaste fyra åren. Allra bäst gillar jag att gå på kortfilmsvisningarna. Ofta handlar det om filmer från nya unga filmskapare som gjort sina första alster. Visst förekommer det att de är dåliga, men det händer desto oftare att de är annorlunda och tankeväckande. Sedan gillar jag också att se film från andra länder än Sverige, USA och England. Tyska filmer brukar t.ex. ofta vara riktigt bra ifall de kommer hit. Därför ska jag bland annat se den här:



Igår kollade jag på Veckans brott. Det var en riktig höjdare. Leif GW var förbannad på alla inkompenta och lata poliser. Under våren ska de varje vecka ta upp fall som visar hur dåligt polisen skött sitt jobb. Jag tror de kan påverka makthavarna litegrann i alla fall. Det är trots allt ett av Sveriges mest populära tv-program och jag tror de flesta av oss har tröttnat på att polisen aldrig gör något år vardagsbrottsligheten. Alla vet idag att det är meningslöst att anmäla ett stöldbrott eller en misshandel. Det görs aldrig någon utredning utan brotten skrivs av direkt. Rakt ner i källaren. Detta trots att det aldrig funnits så många poliser i landet. Det är en konstig ekvation.

Idag kom det en ny skiva från Leonard Cohen. 78 år gammal men han känns nästan ännu äldre på något vis. Samtidigt fortsätter han turnera och ge ut skivor och det är imponerande.

Nästan frisk

Jag är nästan frisk. I mer än en veckas tid har halsen varit som ett öppet sår, men nu börjar den fungera som vanligt igen. Underbart! Jag är inget vidare på att vara sjuk. Blir rastlös av att bara ligga hemma hela dagarna så därför går jag ofta till jobbet halvkrasslig och smittar säkerligen ner en massa folk. Inte särskilt sympatiskt. Men jag har i alla fall en regel. Om jag har magsjuka eller feber så stannar jag hemma, fast ibland tänjer jag lite på den regeln också. Min normala kroppstemperatur är kring 36,5 så då har jag ju feber när termometern visar 37,5 men då brukar jag säga att det är normaltemperatur. Som de sjunger i den där visan ni vet? Närmare 40 än 37,5 så ska det vara när ångan är uppe...
Den gångna veckan har jag läst ut Zlatans bok och den kan jag varmt rekommendera. Sedan har jag sett några gamla Sopranosavsnitt. Jag gillar serien men jag tycker det är jobbigt att alla är så osympatiska. Jag vill alltid hålla på nån om ni förstår vad jag menar. Finns det ingen sympatisk person i en film så kan jag knappt se den. Samma problem hade jag när jag var och såg Drive i veckan. En grymt bra film av den danske regissören Nicolas Winding Refn, tidigare mest känd för Pushertriologin. Problemet är bara att huvudpersonen är så brutal att man undrar om han verkligen har alla hästar hemma. Mer våld än vad stunden kräver fick en ny innebörd och då brukar jag ändå inte vara så känslig för sånt där.



Till sist har Springsteen släppt sin första singel från nya skivan. Jag tycker (hör och häpna) att det låter mycket lovande.



Till sist måste jag bara säga att jag tycker det var bra att Juholt hoppade av. Med den mannen vid rodret hade valet 2014 blivit en promenadseger för de borgerliga.

Felköp

Känner mig lite småförkyld och allmänt trött. Stockholm har ofta den inverkan på mig. Visst är det vackert på sina ställen men alla dessa människor. Sedan är jag nog lite av en vanemänniska också. Jag kan rutinerna i Gbg vid det här laget. Jag vet vart bussarna och spårvagnarna går och hittar för det mesta. I Sthlm hittar jag ingenstans. Visst har jag en mobiltelefon som kan visa mig vägen men det gör mig på sätt och vis ännu mer stressad. Vad händer om jag blir av med den, den inte fungerar, jag saknar täckning, batterierna tar slut eller någon stjäl den? Det är konstigt egentligen varför just Sthlm har en så stressande inverkan. Andra stora städer gör mig inte alls så stressad. Paris, Madrid eller Köpenhamn till exempel. Det är kanske för att jag oftast är i Sthlm med anledning av mitt jobb? Jag har inte semester utan är tvungen att springa på möten och passa tider. Jag blir som alla andra som springer runt i tunnelbanan. Min fasa är att man ska hitta sig själv på den här sidan:
http://pendlarstress.se/
De flesta bilderna är dock tagna i Uppsala och är jag inte så ofta längre, men sist jag var där i höstas sprang jag som en galning till tåget med min packning...
Min fru har köpt nya huvudvärkstabletter men döm av min förvåning när jag läste på förpackningen. Dessa kommer jag inte använda i första taget.

Helgens bilder

Av någon anledning envisas texten med att lägga sig i mitten när jag laddar upp bilder med mobilen. Otroligt frustrerande. Det spelar ingen roll vad jag gör och hur många gånger jag än klickar på "vänsterjustera". Detta får bli dagens i-lands problem. Vi var på Röda sten igår. Det var kallt även om solen sken. Älvsborgsbron är pampig underifrån.

Konstaterar att de får jobba på med Clarion Hotel Post om det ska bli färdigt till invigningen fredagen den 27/1. Det är förresten samma arkitekt (Magnus Månsson) som tidigare ritat Avalon hotell som ritat de nya delarna av hotellet. Jag skulle länkat till artikeln men GP vill ta betalt för allt på nätet och då måste man registrera sig för GP+. Detta trots att alla vid det här laget borde förstått att på nätet ska det vara gratis. Googlestyle. Det får bli i-lands problem 2.

Förresten gick vi förbi Elite Plaza på Västra Hamngatan idag. De har återinfört den klassiska dörrvakten med hög hatt. Han stod och frös i entrén. Frågan är om det hjälper i den hårdnande konkurrensen om stans hotellgäster? Jag tyckte mest synd om gubben.

Imorgon ska jag till Stockholm på konferens. Vi hörs senare i veckan.

The Black Keys

Brorsan skickade en skiva med The Black Keys och jag måste säga att den faller mig i smaken.

Kung Zlatan

Jag håller på och läser Zlatans självbiografi. Ok, han har inte skrivit den själv men det är hans ord. Tycker den är riktigt underhållande. Första kapitlet som beskriver tiden i Barcelona är en höjdare. Sedan hans uppväxt i Malmö som var allt annat en en dans på rosor med en utarbetad mamma, missbrukande storasyster och alkoholiserad pappa. Vem gillar inte att det ändå kan gå bra för en sådan kille? Många har stört sig på hans kaxiga stil genom åren. Själv tycker jag att den är befriande osvensk. Kolla in klippet nedan. Hans bästa mål från tiden i Milan och hur länge har han spelat där egentligen? Bara under ett och ett halvt år där har han gjort fler snygga mål än många fotbollspelare gör under en hel karriär.

2:a pris i konstföreningens utlottning

Min Brusewitz har hittat hem! Harry Martinsson fick en likadan när han vann Nobelpriset i litteratur 1974. Hoppas han kommit över den värsta kritiken nu i sin himmel. Jag gillar i alla fall tavlan.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Harry_Martinson

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnar_Brusewitz

Grattis David Bowie och Elvis Presley!

Båda är födda idag den 8 januari. David Bowie fyller pensionär (65) och Elvis skulle blivit 77 år. När man tänker på något sådant kan jag inte låta bli att tycka att ett människoliv är jädrigt kort ibland. Jag menar det var inte speciellt länge sedan David Bowie sjöng "Ground Control to Major Tom, Take your protein pills and put your helmet on." Han var ung och redo att ta över världen men det var visst 43 år sedan. Jag såg honom i Globen för ett antal år sedan. Det var riktigt bra även om många nog var bevikna på att han spelade så många nya låtar. Det var som vanligt.
Jag läser i Rolling Stone magazine att fler stora artister än någonsin ska ut och turnera 2012. Skivförsäljningen har rasat i botten och då måste man ut på vägarna igen. Mest förvånande är att det återigen pratas om en Rolling Stones turné fast de behöver nog inte pengarna. Men det gör väl ärligt talat inte Bruce Springsteen, Madonna, Van Halen, Lady Gaga eller Radiohead m.fl. heller.
Vi har varit i stugan i helgen igen. Det var mörkt, kallt men ändå lite mysigt. Vinterns stormar hade rivit ner ett och annat träd. Vår minsting visade vägen till hästen och vågade till och med ge honom en bit av sitt äpple men så var det kanske inte den största varianten (av häst alltså).

Eldkvarn i tv

Sitter och kollar på Eldkvarn på SVT1. De firade 40 år som band på Cirkus i Sthlm. På besök kom bland annat Dregen, Håkan Hellström, Moneybrother och Lars Winnerbäck. Det tog fem minuter att få dem alla att ställa upp. Säger en del om Pluras status.

Back in business

Idag gick jag till jobbet efter julledigheten. Det var ok även om jag lyckades försova mig litegrann. Jag kände mig trots allt riktigt utvilad. Barnen sover rätt bra för tillfället. De vaknar inte fem gånger per natt som de gjorde för ett halvår sedan. Hur som helst. När jag träffade min nya chef. Han frågade hur julen hade varit och jag frågade honom om nyårsfirandet gått lugnt till. Kort sagt vi stod där och pratade en stund när han plötsligt slänger ur sig. "Det är så skönt att vara tillbaka på jobbet igen! Gå där hemma och inte göra nåt blir rätt segt i längden." Jag visste inte vad jag skulle svara. Hasplade väl ur mig nånting om att med små barn blir det aldrig långtråkigt. Men om jag ska vara ärlig kommer jag nog aldrig känna sådär. För så roligt är det inte att gå till jobbet. Kanske är det därför jag aldrig kommer bli chef? För då ska man nog verkligen älska att gå till jobbet.

Thåström släpper ny skiva nu till helgen och sedan ska han ut och turnera. På lördag visar dessutom SVT en dokumentär om hans spelning på Way Out West i somras. Thåström är kanske Sveriges främsta rockstjärna. En kväll när jag pluggade i Lund dök han plötsligt upp på Smålands nation. Ingen visste vad han gjorde där (kanske hade han träffat nån tjej som hängde där?) men ryktet gick i alla fall som en löpeld genom stan. Alla ville dit och få sig en glimt. Det var som om Elvis vaknat till till liv. Det finns få artister som hållit så hög nivå under så många år. Visst har han släppt dåliga skivor emellanåt men Thåström har aldrig blivit tråkig och under de senaste åren har han dessutom i mitt tycke släppt de bästa skivorna sedan Ebba Grön. De säljer fortfarande så bra efter 30 år att samtliga gruppens medlemmar har så det räcker till hyran.