onsdag 25 mars 2009

Thåström och Anna Terheim turnerar tillsammans

Det står på GP:s hemsida att de ska ut på en gemensam sommarturné. Det tycker jag låter som en rolig idé. Frågan är om de kommer köra många låtar tillsammans. De senaste åren har bjudit på många roliga samarbeten mellan kvinnliga och manliga artister på scen. Led Zeppelinsångaren Robert Plant och countrysångerskan Alison Krauss gjorde en fantastisk skiva och turné tillsammans förra året. Jag och min bror såg dem på Hovet i Stockholm. Mark Knopfler och Emmylou Harris släppte "All the roadrunning" tillsammans. Skivan är ojämn men "I Dug Up A Diamond" är grym (länk nedan). Johnny Cash och June Carter var gifta under flera decennier, men samarbetade också framgångrikt både på scen och skiva. Man kan konstatera att det är väldigt många countryartister som har gjort lyckade duetter, men det finns bra svenska exempel också. Lars Winnerbäck och Miss Li fick ju en stor hit med "Om du lämnade mig nu". Mikael Wiehe och Ebba Forsberg har framgångrikt turnerat med Dylanlåtar på svenska. För att inte tala om alla Freddie Wadlings duetter. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Avslutningvis måste jag tipsa om den irländska filmen Once. Den handlar lite kortfattat om hur gatumusikanten Guy träffar rosförsäljerskan Marketa. Tillsammans börjar de skapa musik tillsammans. Det är en riktig "feelgoodfilm" och musiken är underbar. Klicka på den nedersta länken så får ni höra.
http://www.youtube.com/watch?v=Da9lBOSJhR4&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=CoSL_qayMCc

2 kommentarer:

  1. Glöm inte Rod Stewart!
    Hans "The Great American Songbook Volumes II, III och IV" innehåller duetter i världsklass.
    För övrigt verkar inte Ebba Forsberg helt nöjd med Wiehe-samarbetet. Man undrar varför?
    Hans

    SvaraRadera
  2. Jag har haft lite svårt för Roddan, men kanske borde jag ompröva min syn på honom. Jag såg en dokumentär om honom för något år sedan och han har bevisligen gjort mycket bra musik. Det konstaterades att om han hade gått bort i mitten på 1970-talet efter "Gasoline Alley" och "Every Picture Tells a Story" hade han fått samma kultstatus som Nick Drake, Janis Joplin eller Jimi Hendrix. Det är ju förstås ett väldigt cyniskt resonemang, men säkert sant. Hur som helst levde han ju vidare och släppte genom åren många dåliga skivor. Inte minst hans discoskivor från slutet av 1970-talet och 1980-talet devalverade hans status. De senaste Great American Songbook-skivorna har blivit stora försäljningssuccéer men kanske inte fått så bra recensioner.

    SvaraRadera