Jag kände mig tvungen att försöka skriva något postivt om Dylan, så jag beslöt mig för att lista hans tio bästa skivor. Det är inte helt lätt kan jag säga. Det finns få artister som gett ut så många bra album. För egen del har jag alltid varit svag för de som i mitten på 1970-talet: Desire, Blood on the tracks, Street Legal och Slow Train Coming, men även liveskivan At Budokan (1978). Samtidigt kan man ju inte förneka att han skrev några av sina absolut bästa låtar i mitten på 1960-talet. Det är fantastiskt hur han kunde ge ut två så bra skivor som Bringin´It All Back Home och Highway 61 Revisited under ett och samma år (1965). För att sedan efter mindre än ett år släppa ett mästerverk som Blonde on Blonde. Det är väl bara Beatles som varit i närheten att hålla en så hög nivå. Listan ser ni till vänster men om ni frågar mig om några veckor kan den se annorlunda ut. Vilka som är mina favoriter varierar nämligen.
Bob Dylans tio bästa skivor: Highway 61 Revisited (1965) Blood On the Tracks (1975) Bringing It All Back Home (1965) Blonde on Blonde (1966) Desire (1976) Slow Train Coming (1979 The Freewheelin' Bob Dylan (1963) Oh Mercy (1989) Time Out of Mind (1997) Street Legal (1978)
Den stora frågan är vilka album Bob Dylan själv är riktigt nöjd med ? För många år sedan svarade han "Another side of Bob Dylan" från 60-talet. När "Love And Theft" släpptes svarade han "John Wesley Harding". Kanske tycker han trots allt att skivorna med folkmusik - cowboystuk - är de som ligger honom varmast om hjärtat.
SvaraRaderaVi beundrare vill kanske tro att han är djupare än han är.............
När han spelade här i Sverige för par år sedan kollade han på Bingolotto. Det var då det fortfarande bara var dansband med i programmet. Hur som helst. Han såg ett av de där dansbanden och blev så till sig att han ringde sin manager och vill ha tag i alla deras skivor. Om detta kunde man läsa i kvällstidningarna. Tyvärr minns jag inte vad bandet hette. Men man kan konstatera att hans smak är minst sagt annorlunda.
SvaraRaderaBob Dylans störste idol har ju alltid varit Woody Guthrie och hans enkla, raka och påträngande röst hade ju Dylan också under drygt 25 år.
SvaraRaderaDet enda dansband jag kan tänka mig i sammanhanget är Sven-Ingvars. De har ju låtar som står sig mer än 10 år.
Bruce Springsteen har ju Pete Seeger & The Weavers som inspirationskälla och det har ju fungerat förträffligt. Många av låtarna på "The Seeger Sessions" från 2006 passar ju tyvärr inte på en utomhusscen. Och det är ju bara att beklaga. Låtarna håller Guthrie/Dylan-klass.