tisdag 31 mars 2009

1969 det bästa skivåret?

Somliga debattörer och förståsigpåare hävdar att skivan har spelat ut sin roll. Själv älskar jag skivformatet. Att bara lyssna på en låt av en artist kan kännas lite futtigt. Är det bra vill man helt enkelt höra mer. Den bästa skivlängden är enligt min mening ca 40-45 minuter men orsaken till detta får bli en annat inlägg.
Jag satt här på kvällen och bläddrade i "1000 skivor du måste höra innan du dör" som kom ut för något år sedan. Den finns numera i flera olika versioner "1000 böcker du måste läsa innan du dör", 1000 filmer du måste se... Ja, ni fattar grejen. Men det var boken om skivorna jag tänkte fundera lite kring. Boken är kronologiskt upplagd. Den tar sin början på 1950-talet och sedan får man läsa om vilka skivor man inte får missa från varje år. Man kan ju fundera över varför bokens författare inte tycker det gjordes några minnesvärda skivor före 1950, men skitsamma.
Under 1960-talet gjordes det fantastisk musik. 1967 brukar nämnas som det kanske mest klassiska musikåret någonsin. Bland annat gav tidningen Uncut ut ett specialnummer 2007 och konstaterade att det då var 40 år sedan The Summer of Love ägde rum. Detta år gav The Beatles ut Sgt Pepper, The Doors släppte sin första skiva, Jimi Hendrix kom med två klassiska skivor (Are You Experienced och Axis: Bold As Love), Love gav ut "Forever Changes" Pink Floyd släppte "The Piper At the Gates of Dawn". Hur som helst när jag bläddrar i boken inser jag att det finns många andra år som också kan mäta sig med 1967. Både 1968 och 1969 var väl så bra. Framförallt skulle jag vilja hävda att 1969 kanske är 1900-talets bästa musikår. Kolla den här listan (och då har jag ändå utelämnat en hel del:
Leonard Cohens "Songs From a Room",
Led Zeppelins I och II
MC5 "Kick Out the Jams,
Rolling Stones "Let It Bleed"
Neil Young "Everybody Knows This Is Nowhere",
Johnny Cash at San Quentin,
Creedence "Green River" och "Bayou Contry",
The Beatles "Abbey Road"
Nick Drake "Five Leaves Left"
The Who "Tommy"
Dusty Springfield "Dusty in Memphis"
The Band "The Band"
Blood Sweet & Tears "Blood Sweet & Tears"
Ja, resonemanget kanske låter töntigt, men hur många kommer att minnas lika många bra skivor från 2007 eller 2008 om 40 år? Därmed inte sagt att det inte görs bra musik idag eller att det inte finns många klassiska musikår även efter 1969. Det senaste var enligt min mening 1991. Eller vad sägs om
Primal Scream "Screamadelica"
Massive Attack "Blue Lines"
Nirvana "Nevermind"
Pearl Jam "Ten"
Red Hot Chili Peppers"Blood Sugar Sex Magik"
U2 "Achtung Baby"
Dessutom släppte Metallica släppte sitt svarta album.
Nej, nu får jag sluta med mina listor för den här gången.

2 kommentarer:

  1. Woodstockfestivalåret (augusti) - 1969 - bästa skivåret ? Kan ligga mycket i det. Studentrevolterna 1968 ledde till stor kreativitet. Globalt. Woodstock var en milstolpe. Alla ville leverera. I Sverige kom Pugh ut med "Ja, dä ä dä" 1969, som var den första popskivan på svenska. Den håller ännu.

    SvaraRadera
  2. 1991 - året då mina öron öppnades på allvar. Vad jag inte visste då var att jag skulle sitta 18 år senare och känna nostalgi och saknad.

    SvaraRadera