...men såg i gengäld Låt den rätte komma in. Den var helt ok tycker jag. De hade fått till stämningen i filmen. Fast jag har å andra sidan inte läst boken ännu. Många som gjort det är ju besvikna på filmen. Jag har lite svårt att se varför. Man kan inte förvänta sig att en filmatisering ska innehålla allt som finns med i boken.
Några bra musikfilmer som tidigare varit romaner är "High Fidelity" regisserad av Stephen Frears (som nu senast gjorde The Queen). Boken bygger på Nick Hornbys succéroman med samma namn. Jag tycker att Frears lyckas bra med att göra en amerikansk version av boken. Bra soundtrack med bland annat min personliga favorit "Most of the time" av Bob Dylan.
"Control" om Joy Division sångaren Ian Curtis. Regisserad av Anton Corbjin, som annars är mest känd för att plåta musikartister såsom Depeche Mode, U2 och Sophie Zelmani. Boken bygger på Ian Curtis frus Deborah Curtis självbiografi "Touching from a distance". Jag har inte läst boken men filmen var klart sevärd.
"Walk the line" av James Mangold. Handlar och "the man in black" - Johnny Cash. Ska enligt filmbolagets utsago bygga på Johnny Cashs självbiografi, fast det stämmer inte något vidare. Filmen innehåller många scener som inte finns med i boken och tvärtom. Både filmen och boken kan dock varmt rekommenderas. Soundtracket är bra även om Joaquin Phoenix knappast sjunger som Johnny.
Vampyrer - små men giftiga typer. Blackeberg besöker man inte gärna efter att ha tagit del av Låt den rätte komma in.
SvaraRaderaCabaret som bygger på romanen Farväl till Berlin är den bästa musikfilm som producerats.
Filmen bör dock ses 2-3 ggr för att fastna ordentligt. På scen har den ju också satts upp i minst tusen varianter.
Hans
Hmm, du kanske har rätt men jag har inte sett Cabaret på många år. Får se om den och skapa mig en uppfattning.
SvaraRadera