tisdag 23 augusti 2011

Intervjuer och gamla bilar

Idag har jag suttit och intervjuat 4 personer till en ny tjänst på min arbetsplats. Det var en annorlunda upplevelse. Jag har aldrig suttit på "andra sidan" förut, bara blivit intervjuad själv. Insåg ett par saker. Det är väldigt många som pluggat på tok för länge i det här landet. De har läst flera hundra poäng och dragit på sig gigantiska studieskulder utan att ha någon som helst plan med sina studier. I bästa fall har de lyckats ta en examen. Många har valt att studera istället för att vara arbetslösa. Det är ju helt galet. Man ska plugga för att man har ett mål med sina studier. En av de fyra vi hade kallat erkände det själv. "Ja, jag har ju knappast haft någon röd tråd med mina studier. Läste det som föll mig in. Nu så här i efterhand ångrar jag mig."
En annan sak. Jag kunde inte låta bli att fundera över hur snabbt man skaffar sig en uppfattning om folk. Jag har hört någon som sagt att det tar 7 sekunder. Riktigt så snabbt går det kanske inte men det är nog inte frågan om många minuter. Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Antingen gillar man en person eller så gör man det inte.
Sedan insåg jag att den sista tjejen vi kallat för dagen egentligen inte fick samma chans som de andra. Rummet hade slut på syre. Alla hade druckit på tok för mycket kaffe och tröttnat på frågorna (för att inte tala om svaren) sedan länge. Det är ett tufft utgångsläge. Det är svårt att lyckas göra ett bra första intryck med sådana förutsättningar.
Nu till något helt annat. På vägen hem mötte jag min gamla bil. En metallicgrön Volkswagen Polo från 1991. Jag har inte sett den på flera år och trodde faktiskt den var skrotad. Jag sålde den till brorsan för sådär en 6-7 år sedan. Han sålde den i sin tur vidare för kanske sådär 3-4 år sedan. Men nu kom den alltså rullande mot mig på E20 strax utanför Alingsås. Det kändes konstigt. Den där bilen hade jag mycket roligt med. Jag hade den i Lund när jag pluggade där. Vi åkte med den till Hultsfredsfestivalen i ett par omgångar. En morgon när jag kom ut hade någon försökt stjäla extraljusen och förstört grillen och huven. Jag köpte nya delar från en bilskrot och lagade den tillsammans med min vän Palle. Jag veckopendlade till Småland med den osv. Men allt det där vet naturligtvis inte dagens ägare ett dugg om. Sådär är det med gamla bilar.

2 kommentarer:

  1. Gillar dagens inlägg. Kul möte med dina gamla bilminnen :)

    SvaraRadera
  2. Oj vilket sammanträffande! Den har jag också åkt många turer i. Fint o se den, även om det kändes konstigt, verkar ju som den still going strong, kul!

    SvaraRadera