Det är inte lätt att nyårsblogga med en nyfödd bebis på armen men jag gör ett försök. Såg Rapports årskrönika igår och det var inte särskilt munter tv-underhållning. Det började med kriget i Gaza sedan följde konflikter, naturkatastrofer och olyckor i en ständig strid ström. 2010 blir säkerligen inte bättre, men man kan ju alltid se saker på olika sätt. Det finns ju postiva händelser från 2009 även om de kanske inte hamnar i Rapports årskrönika. Vår andra sons födelse betyder mycket för oss men inte för gemene man.
Abbas "Happy New Year" är väl den mest självklara nyårssången, men George Harrisons "Ding Dong Song" går inte heller av för hackor.
http://www.youtube.com/watch?v=fgerW9EoksQ&feature=related
2009. Födda & döda. Vi gläds och vi sörjer. Barnbarn är livets efterrätt har någon klok gumma viskat till mig för många år sedan. Så är det. Glädjande. Håller samman familjer som åldrats när de egna barnen flyttat.
SvaraRaderaAnnars funderar jag på varför Tiger - som hade allt - lockades av slampor och föll som en sten som varumärke och förebild. OS-chefen Rogge träffade mitt i prick när han hävdade i ett tal att en idrottsman på Tigers nivå inte får offra familjen. Papparollen och golfikon är i symbios. Tiger är nu helt körd.