Idag pallrade jag mig iväg till filmfestivalen för att se en dokumentär om William S Burroughs. Han var verkligen en originell. För den breda allmänheten är han kanske mest känd för att skjutit sin fru i huvudet när de lekte Wilhelm Tell i Mexiko i början av 1950-talet. Tillsammans med Jack Kerrouc och Allen Ginsberg utgjorde han beatnikrörelsen och skrev böcker om sådant som ingen vågat förut såsom droger, homosexualitet och frihet från alla krav. William Burroughs "Naked lunch" åtalades flera gånger för obscenitet men friades slutligen i början av 1960-talet. Det var för övrigt sista gången man väckte ett sådant åtal mot en bok i USA.
Efter att ha skjutit sin fru av misstag levde han ett urflippat liv under många år och tog alla tänkbara droger. Han blev författare för att överleva. Han var född redan 1914 och var klart äldst i beatgenerationen. Under hippierörelsen blev Allen Ginsberg en riktig kultfigur men Burroughs var för gammal (55+) och extrem för att passa in. Han gillade starka droger, unga pojkar, vapen, ormar och katter. Med sådana vanor är det svårt att bli omtyckt. Han gjorde vad som föll honom in. Han var en överlevare. Trots att han delade heroinsprutor med andra missbrukare och hade oskyddat sex med mängder av män fick han inte AIDS. Inte heller dog han när han blev biten av en kobra eller träffades av en rikoschett när han övningssköt i sin trädgård.
Punkrörelsen på 1970-talet uppskattade Burroughs. Han hängde mycket på GBGB i New York då han bodde i samma kvarter. Det var på GBGB punkrörelsen uppstod i USA. Patti Smith och Ramones brukade spela där. Burroughs och Patti Smith blev för övrigt nära vänner. Tyvärr var han nog en ganska olyckligt människa. Han levde ensam med sina fyra katter och en revolver under kudden. Hans enda son dog av alkholmissbruk endast 33 år gammal. William Burroughs själv blev hela 83 år gammal trots decennier av missbruk.
För egen del har jag liksom många andra bara läst Junky där han skriver om sitt drogmissbruk. The Naked lunch har jag aldrig gett mig på. David Cronebergs film var mer tillräckligt för min smak. Förresten medverkade Burroughs själv i några filmer. Den mest minnesvärde rollen gjorde han som gammal missbrukare i Drugstore Cowboy.
Kom osökt att tänka på Charles Bukowski. En annan gubbe som levde som om idag var den sista. Förstår inte att dessa dekadenta personer alltid har fascinerat oss som är lagom ?
SvaraRaderaUlf Lundell beklagade sig för några år sedan över att han inte längre kunde leva som sin romanhjälte Jack.
Jo, det kan man förstås fundera över. Men jag är inte bara fascinerad över dekandenta personer utan alla typer människor som väljer att leva på ett annorlunda vis. Såg en dokumentär en gång om en kvinna som var miljonär men som valde att leva på landet utan rinnande vatten eller el. Varför? För att inte tala om Hästmannen. Varför väljer man att enbart leva för sina hästar? Men att se Hollywoodfruar och sån skit intresserar mig inte. De har inget att lära mig om livet. De vet knappt hur man knyter ett par skosnören längre.
SvaraRaderaDet här ska jag se! Burroughs var galen. Jag har försökt att läsa den mjuka maskinen fyra gånger. JAG SKA KLARA AV DET! 8)
SvaraRaderaEn ikon!