söndag 3 maj 2009

5 albums that shaped me

På Facebook är det just nu väldigt inne att välja fem saker. Man ska välja sina fem favoritfilmer, fem favoritserier, fem favoritskådisar fem saker man inte kan lämna hemmet utan och så vidare. Häromdagen fick jag dessutom se att man kunde välja fem skivor som format mig (det låter väldigt dramatiskt när man översätter det till svenska). Hur som helst. Det verkade skoj så jag började fundera, men det visade sig ganska svårt att välja. Det här är ju faktiskt viktiga saker ;-) Och man får ju inte heller förväxla det med ens fem favoritalbum. För de kan ju variera från vecka till vecka. Hur som helst. Detta blev mina val.
1. Bruce Springsteen "Born in the USA". Jag minns att jag under lågstadiet tyckte Born in the USA var den häftigaste låten någonsin. Den spelades flitigt i radio och då brukade jag vrida upp volymen och sjunga med. Jag var för liten för att få se honom på Ullevi 1985, men jag minns hur det pratades om de magiska konserterna under flera år efteråt (inte minst eftersom arenan fick byggas om).
2. The Beatles "Help!". Under låg- och mellanstadiet satt jag ofta och lyssnade på min mors gamla Beatlesskivor. Det var Sgt Pepper, Help! och Revolver. Men Help! var min favorit. Kanske på grund av att omslaget var minst utflippat.
3. Nirvana "Nevermind". Under högstadiet kom grungen. Det var högsta mode med flanellskjortor och jag gillade både Nirvana och Pearl Jam. Första gången jag upptäckte Nevermind var i butiken Ljudrummet i Knalleland i Borås. Två stilmässigt helt olika killar stod och lyssnade på varsitt exemplar. Jag kunde inte förstå varför. Ekvationen gick inte ihop. De såg ut att komma från olika världar. Sedan började "Smells Like Teen Spirit" spelas på MTV och helt plötsligt lyssnade alla på Nirvana.
4. Lou Reed "Transformer". Under gymnasiet började jag lyssna alltmer på gamla hjältar (gubbar). Lou Reed och Velvet Underground stod högt i kurs och det gör de faktiskt fortfarande. På senare år har jag även upptäckt John Cales storhet men då trodde att Lou Reed var det enda geniet i Velvet.
5. Neil Young "Harvest". I Lund stod Bob Dylan och Leonard Cohen högt i kurs, men Neil Young var också en favorit. Harvest är hans bästa skiva. Få skivor har jag lyssnat på så många gånger utan att tröttna. Klicka på länken nedan och lyssna på Old man som han skrev när han var 24 år gammal (!).
http://www.youtube.com/watch?v=dVC2cszdTao

3 kommentarer:

  1. Nu glömde du väl Ulf Lundell i alla fall ?
    Han har ju format generationer av blågula manliga kämpar till vad de är idag.
    Dylan, Bruce, Lennon, Cohen, Waits och Young i samma kropp. Det är inte dåligt.

    SvaraRadera
  2. Nja, jag har sett Lundell säkert 10 gånger och lyssnat en hel del på hans skivor genom åren. Han är säkerligen den svenska artist som betytt mest för mig, men ingen av hans skivor förtjänar att hamna på den här listan. De är alltför ojämna. Men visst jag har lyssnat mycket både på "Den vassa eggen" och "På andra sidan drömmarna".

    SvaraRadera
  3. Jo - ett återkommande problem har varit att han (Ulf Lundell) aldrig sållat bort någonting. Han har gett ut allt och överlåtit till oss att sortera. Vill man vara elak kan man säga att hans böcker är likadana. 600 sidor hade ofta kunnat bantats till 450 utan att tappa fokus på det väsentliga i den historia han velat förmedla.

    SvaraRadera