En av min läsare har nyligen hört Johannes Brost berätta om sina möten med Rolling Stones. Han är inte övertygad om att Mick Jagger vet om att Johannes är hans bästa vän. Det är inte jag heller. För drygt 10 år sedan hörde jag Johannes Brost och Ove Tingvall berätta om sina möten med Stones, men jag tyckte till skillnad från Hans att det var ganska underhållande. Inte för att jag tror att de bryr så särskilt mycket om Johannes och Ove (de vet nog knappt vilka de är), utan för att jag gillar rockhistoria. Jag gillar att höra dessa berättelser om galna fester och konstiga beteenden, och är det något som Stones har varit bra på genom åren, så är det just detta.
Vad jag efterlyser är en bra film om gruppen. Det har inte gjorts någon ännu. Trailern för Shine a light av Martin Scorsese gav ju sken av att den skulle vara något av en dokumentär om gruppen, men visade sig i slutänden bara vara ännu en konsertfilm. Spelfilmen Stoned från 2005 handlade om Brian Jones. Filmen ger en alternativ förklaring till hur det gick till då han dog. I filmen blir han mördad av sin snickare (!). Stoned tillhör något av det sämsta jag sett på bio. Själva har gruppen gett ut dokumentären Tip of my tongue som var med i boxen Four Flicks. Den visar hur gruppen förbereder sig inför ännu en världsturné. Mick Jagger styr och ställer medan resten av gruppen lullar omkring (framförallt Keith då). Inte heller Sympathy for the Devil av den franske regissören Jean-Luc Godard är något vidare. Hur kul är det att se en hel långfilm om inspelningen av en låt? Stones in the Park är däremot lite intressant. Den beskriver deras tumultartade konsert i Hyde Park i London 1969. Konserten urartade, mycket på grund av gruppen hyrt in Hells Angels för att agera säkerhetsvakter. Istället för kravallstaket hade de ställt sina motorcyklar framför scenen. När publiken gav sig på dem (motorcyklarna alltså) så plockade Hells Angels fram biljardköer (!) för att skipa ordning. Inte så lyckat. En i publiken avled av sina skador.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar