Dylan blandar och ger

Jag lovade att återkomma med några rader om Dylans nya skiva. Nu har jag lyssnat på den såpass många gånger att jag tycker mig kunna skriva några väl valda ord. Sedan mästerliga Time Out of Mind (1997) har Bob Dylan fortsatt att leverera bra musik både på live och skiva. Jag tycker dock att Modern Times (2006) hade fler bra låtar än Together Through Life. Uncuts recensent och redaktör Allan Jones och de tycker emellertid precis tvärtom, så tiden får väl utvisa vem som har rätt ;-) Första låten Beyond here lies nothin´är mästerlig. Det svänger ordentligt när Dylan sjunger "Just as long as you stay with me, The whole world is my throne". Men redan i nästa låt tappar skivan allt tempo. Life is hard kanske passar som sista dans på ålderdomshemmet, men jag somnar bara. Och sådär fortsätter det. Ibland är det genialt som i Shake Mama Shake och It´s All Good, men emellanåt låter han väldigt trött som i My Wife´s Home Town. Jag tror dock att många av låtarna kommer göra sig på scen. Det är där han skapar sin främsta musik nuförtiden, fast så kanske det alltid har varit.
Together Through Life finns som dubbel cd. Bonusskivan innehåller en timme av Dylans hyllade radioprogram Theme Time Radio Hour. Han sitter och småpratar och spelar personliga favoriter. Det är underhållande att lyssna till "mysfarbrorn" Dylan. Programledaren Dylan har nämligen ytterst lite att göra med den fåordiga person man har sett stå på scen så många gånger.
Roxette ska tydligen göra comeback. Det var ju ingen som röstade för en återförening här, men de lär ha gott om fans i Tyskland och Sydamerika.