Jag har inte skrivit så mycket på sistone. Drabbades av penecillinallergi för några dagar sedan och ser numera ut som en skär gris. Hela kroppen är svullen och täckt av rosaröda prickar. Kliar gör det också. Min fysiska hälsa påminner alltmer om Olle Ljungströms...
Det senaste numret av Mojo innehåller ett stort reportage om Nick Drake. Det står att ingen av hans skivor sålde mer än 5 000 ex under hans levnadstid. Jag undrar just hur många exemplar som sålts sedan hans död? Det finns knappast ett bättre sätt att få uppmärksamhet än att dö. Men som Magnus Uggla sa; Varför ska man ta livet av sig om man inte får höra snacket efteråt? Det sorgliga med Nick Drake är att han verkligen förtjänade att bli något stort men när framgången uteblev tog det honom hårt. Five Leaves Left, Pink Moon och Bryter Layter är verkligen tre fantastiska skivor, men även Time Of No Reply (som gavs ut postumt) är bra. För några år sedan gick dokumentären A skin too few på tv. Hans familj medverkade i filmen och berättade om hans uppväxt. Helt plötsligt förstod man varför han längtade efter framgång så mycket.
http://www.youtube.com/watch?v=Y2jxjv0HkwM
Jag skrev ju några rader om The Sounds för ett tag sedan. Nu verkar någon på DN ha läst min blogg ;-)
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/the-sounds-intervju-crossing-the-rubicon-1.879123
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar