Facebook och annat

Jag har funderat lite över Facebook. Det är en rätt underlig företeelse egentligen. En kollega till mig på jobbet har nyligen blivit singel. Detta skrev han om på Facebook. Först ändrade han sin status till singel och då lade programmet till ett litet hjärta efter ordet. Det borde varit ett delat hjärta kan man tycka men skitsamma. Sedan skrev han några inlägg som lät oss vänner förstå att det inte var helt självalt. Kort sagt han mår rätt kass. Jag tycker synd om min kollega men nu till min fråga. I princip hela hans enhet inklusive hans chef är vänner med honom på Facebook. Är detta verkligen något man vill att alla ska veta? Jag pratar ofta om mig själv på jobbet men någonstans finns det väl en gräns eller? Fast samtidigt kanske det är skönt att folk att vet varför man är nere så slipper de gå och undra. Snackar gör ju folk ändå menar jag. Det finns många som gjort kortfilmer om Facebook. Den här har några år på nacken men är fortfarande riktigt bra:

http://www.youtube.com/watch?v=nrlSkU0TFLs
En annan företeelse som jag har funderat över. I Gbg har det efter många år börjat dyka upp telefonkiosker lite här och var. Hur kommer det sig egentligen? Det är väl knappast så att färre personer idag har mobiltelefon idag än för några år sedan. Och visst det kan uppstå en krissituation och din telefon är urladdad eller du inte har tillräckligt med pengar på kontot men har du då ett telefonkort från telia att stoppa i telefonautomaten? Jag tror bara det är ett sätt att sälja reklam på attraktiva platser. Två sidor av kiosken består av inglasade reklamaffischer. Har ni sett några telefonkiosker ute i landet?

Igår kväll var jag på handboll med min far. Idag försöker sportjournalisterna förklara hur Sverige kunde förlora mot Argentina. Jag har ett svar. Vi var inte tillräckligt bra. Det var ändå kul att se vm på plats och tjöta lite skit med farsgubben.