Metallica är i Hultsfred och spelar. Det är tredje gången de kommer till Sverige i år (!). Trummisen Lars Ulrich säger i en intervju att bandet ska spela tills de inte orkar stå på benen längre. Jag tycker det är skönt att höra. Om ni sett dokumentären "Some Kind of Monster" förstår ni kanske varför. För några år sedan kunde de inte ens kunde vistas i samma rum, nu är de bästa vänner och vill spela tillsammans för alltid. Det bevisar bara att man kan lösa de flesta problem genom att prata ut. Jag tror de flesta fans är överens om att de har sin storhetstid bakom sig, men det spelar mindre roll när de står där på scenen och spelar Sad But True eller Master of Puppets, då är de lika bra som för 15 år sedan. Påminner inte så lite om ett par andra stora rockband vi gärna går och lyssnar på.
Vi kollade lite film ikväll - Pride and glory med Edward Norton i huvudrollen. Jag är väldigt svag för Norton. Han har inte varit särskilt produktiv, åtminstone inte om man jämför med många andra stora Hollywoodskådisar, men i gengäld har många av hans filmer varit riktigt bra t.ex; Fight Club, American history X och Primal Fear. Illusionisten som kom häromåret var också klart godkänd, men Hulken har jag inte orkat se ännu. Pride and glory var dock en ganska ordinär polisfilm utan några större överraskningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar