Dags för 2012!

Jag avslutar året med ett inlägg från min iPhone. Får se om det blir en vana. Bifogar en bild från när vi grillade igår. Det var mysigt men kallt. Återkommer nästa år ;) Gott nytt år!

Seg afton

Snart dags för nyårsafton. En ganska avslagen historia för de flesta av oss. Vi har varit med om det förut. Ätit maten, druckit skumpan och sett fyrverkerierna. Ibland känns det som om det bästa med nyårsafton är pizzan dagen efter. Sista gången man verkligen tog i och kände att nu är det något stort på gång var inför milleniumskiftet. Jag och mina vänner hade köpt massor med dyr champagne och jättelika raketer. Tidningarna hade förvarnat om den stora IT kraschen i flera år och ingen visste vad som skulle hända. Alltsammans blev en stor antiklimax. Skumpan smakade bara som vanligt mousserande vin, raketerna försvann in i dimman och den enda datorn som kraschade tillhörde hemtjänsten i Träslövsläge (eller nån annan håla - minns faktiskt inte längre).
http://sv.wikipedia.org/wiki/Millenniebuggen
De flesta tidningar har redan publicerat listor över årets bästa skivor. I stort sett alla är överrens om att PJ Harveys Let England Shake är den bästa. För en gångs skull är jag beredd att hålla med. Samtidigt lyssnar jag i stort sett bara på mina gamla favoriter. Därför kan jag konstatera att både Tom Waits och Ryan Adams har släppt riktigt bra skivor i år. Annars har jag lyssnat väldigt mycket på Brandon Flowers men hans solodebut kom visst 2010.
Nu i dagarna släppte Rolling Stones både en DVD/CD med livematerial från Texas 1978 och en nyutgåva av Some Girls från samma år. De var i fin form detta år (som för övrigt är mitt födelseår). Jag läste en recensent som gjorde en stor sak av att de slog ur underläge med Some Girls. Discon hade tagit över i USA och punken i Europa. Stones stod ensamma kvar på barrikaderna och försvarade rocken! Jag vet inte om man behöver vara så dramatisk, det fanns trots allt en hel del andra bra rockband kvar 1978, men det är klart de var kanske inte så heta som 10 år tidigare.

Årets julklapp!

I onsdags ägnade jag min lunchrast åt att köa för Springsteenbiljetter. Jag var förkyld redan innan och en timme i kylan gjorde knappast susen men jag fick mina biljetter. Till råga på allt behövde jag inte betala något då mina kollegor på mitt gamla jobb gett mig presentkort på ticnet för 1 500. Fantastiskt förutseende. Nu har jag med andra ord redan fått årets juklapp. Springsteen på Ullevi på min födelsedag den 28/7. Sista spelningen på Europaturnén! Det blir inte bättre.

Annars har jag lyssnat P3 dokumentär om "Gryningspyromanen" i Skåne i min mobil. Han är verkligen en sjuk människa men det intressanta var att jag nu fick större förståelse för varför han varit så svår för polisen att sätta dit. I 20 års tid sprang han runt i Skåne och brände ner byggnader. Normalt sett när polisen spanar på någon har den personen vänner, familj, jobb, bostad och vänner. Är det en grov brottsling har han kanske inte något jobb eller någon familj men åtminstone några fasta punkter i tillvaron. Gryningspyromanen hade inget av det. Hur ska man kunna bevaka en sådan person utan att bli upptäckt.? När han trodde han var förföljd kunde han springa och gömma sig i ett buskage i flera timmar. Till slut blev nån polis tvungen att gå fram för att se om han verkligen fanns där fortfarande och avslöjade sig då. Till råga på allt skiljer han sig från vanliga pyromaner. Han tar aldrig några souvenirer eller står kvar för att kolla på branden vilket sannolikt på att han inte är någon "riktig" pyroman utan snarare drivs av ett hat mot samhället. När han slutligen åkte fast 2008 hade polisen spanat mot ett flertal av de platser där man misstänkte att han kunde slå till igen. Han dömdes till 8 års fängelse men redan 2016 är han fri igen. Gissa vad han kommer göra då?
Jag läser om kungen i tidningen men frågan är om bilden verkligen är äkta?

En annan rolig bild.

Till sist vill jag önska alla mina läsare God jul!

Julhets

Det lackar mot jul. Bara några få dagar av julhets återstår. På stan är folk som tokiga och springer fram och tillbaka med sina plastpåsar och nåt vilt i blicken. På Facebook har var och varannan "vän" lagt upp statusrader av typen: Nu är granen färdigklädd också! Frågan är hur jag ska dekorera skinkan i år? Man adderar allas kommentarer på nåt vis och helt plötsligt känns det som om alla andra är färdiga. Alla andra har kokat skinkan, köpt alla julklappar och klätt granen etc. Jag rycks med i hetsen trots att jag i ärlighetens namn har ganska lite att vara stressad över. Vi kommer knappt vara hemma under själva julhelgen. Vad spelar det då egentligen för roll hur många tomtar och hur mycket glitter man släpat fram?
Idag blev det klart med min ersättare på mitt gamla jobb. Jag bryr mig förvånansvärt lite. Det är häpnadsväckande hur snabbt man mentalt kan släppa ett jobb. Hade jag blivit arbetslös hade det säkerligen känts annorlunda men när man har ett nytt jobb så fokuserar man på det istället. Man tänker på sin framtid helt enkelt. Vilka möten är viktiga att gå på? Vilka kollegor har jag något gemensamt med? Vad heter alla människor? Vad ska jag göra hela dagarna? Hur ska jag förtjäna min nya lön? Det är stressande och skönt på samma gång. Tristessen kommer säkerligen infinna sig även här i framtiden, men just nu känns det fräscht.
Idag läste jag att Tom Petty & the Heartbreakers kommer till Globen i juni nästa år. Jag har velat se dem sedan Into the great wide open kom 1991. Ja, jag vet att det är ohippt att gilla Tom Petty. Att det inte kan bli mer gubbrock men jag gillar honom ändå.

Bara i Stockholm

En vän på Facebook la ut den här häromdagen. Bara i Stockholm kan man betala 89 kronor för lite björkved.

Igår hjälpte jag några kompisar flytta. För varje gång jag hjälper till med något dylikt blir jag övertygad om att vi alla har för mycket prylar. Man borde kunna göra sig av med alla dessa saker som ligger i källaren eller på vinden. Om man inte har använt något på ett år måste man kunna slänga/sälja det. Undrar om det kommer finnas massa stubbar i förråden i Stockholm i framtiden?

Lita på tekniken?

Fick två tips på Facebook idag. Det första var att gå in på google translate och skriva "Män är män och män är dumma". Prova själva.

http://translate.google.se/?hl=sv#svenM%C3%A4

Det andra var att lyssna in mig på Rival Sons och de är verkligen ett band i min smak. De skulle lika gärna funnits på 1970-talet.

Dags att uppdatera

Jag har legat av mig med bloggandet på sistone. Jag har haft fullt upp med annat. Bytt jobb, gått på julfest, hållt på att blåsa bort i stormen, haft vänner på middag och skaffat mig en iphone. Den senare gör att jag numera sitter som alla andra på spårvagnen och stirrar på en liten skärm och petar med mitt finger. Jag har alltid tyckt det sett töntigt ut och nu är jag alltså där själv. Så kan det gå. Bäst hitills är SVT:s app med dokumentärer, nyheter och annat matnyttigt. Perfekt när man vill uppdatera sig på vägen till jobbet. Jag fattar varför Apples produkter blivit så populära. Allt är så enkelt att en apa kan använda deras produkter.
Nu på eftermiddagen var jag och handlade i en servicebutik några hundra meter härifrån. Jag frågade mannen i kassan om jag fick en påse till mina varor. Javisst, men det här är världens sämsta påse säger han och ger mig en rulle. Jag får alltså själv packa ner mina varor i den lövtunna plastpåsen. När jag ska lyfta påsen går den sönder direkt och varorna hamnar på golvet. Jag sa ju att det var världens sämsta påse säger expediten då. Jag får själv plocka upp mina varor på disken igen. Jag frågar om det inte finns någon annan påse? Javisst men den kostar en krona säger mannen då. Underbart ställe det där.
I torsdags var jag på julfest på mitt nya jobb, det var en rolig tillställning. De hade hyrt in Karin Adelsköld som jag inte hade någon större koll på sedan tidigare. Hon körde Stand up comedy om hur det är att ha två småbarn hemma. Ett tilltalande ämne för mig som befinner mig i samma situation. Att få gå på toa ensam och bajsa är som att åka på en spaweekend. Risken är bara att man börjar städa med lite blött toapapper när man ändå sitter där. Man kopplar aldrig av och sover mindre än någonsin. Det är ett under att man kan fungerar överhuvudtaget.
http://www.karinadelskold.se/
Kvällens band var Majornas 3 rote. Mer Göteborg än så blir det inte.
http://www.myspace.com/majornas3djerote
Julen närmar sig med alla hemska jullåtar som ska spelas i parti och minut. Jag känner mig nästan som huvudpersonen i Nick Hornbys Om en pojke. Den mest oväntade julskivan förra året var väl Bob Dylans Must Be Santa. I år har The Killers spelat in en jul EP. Jag har längtat efter nåt nytt från gruppen men detta var kanske inte överst på önskelistan.

Där satt den!

Idag har det snöat, blåst, regnat och nu åskar det också. Skumt väder. Ikväll vann jag andra pris i konstföreningen på mitt gamla jobb. Bortsett från min gamla kollega som vann första pris så får jag välja mellan 20 olika konstverk. Grymt kul måste jag säga. Det är alltifrån stora oljemålningar till stora keramikskålar, mattor till fotografier och grafiska blad. Jag har lite funderingar att välja den här:

Ett grafiskt blad (den finns alltså i flera ex) av Gunnar Brusewitz, som lär ha gjort den till Harry Martinsson när han vann Nobelpriset 1974. Ja, vi får väl se. Min fru var kanske inte helt begeistrad. Det är ju så med konst. Smaken är som baken. För några år sedan vann jag 13:e pris men fick ändå en av de tavlor jag gillade mest.

Vad gillar ni den här bilden förresten? Hur skön är inte den?

Jag träffade en snubbe i helgen som snöat in på Johnny Cash redan som barn. Hans pappa spelade honom jämt. Han hade dessutom fått förmånen att se honom uppträda livs levande ett par gånger. Det fick aldrig jag. Jag upptäckte honom för sent. Hur som helst. Han tyckte att några av de låtar John spelade in på sina American Recordings skivor var alltför tillrättalagda. Att han blivit övertalad att spela in låtar som egentligen inte passade honom. Jag håller inte alls med. Tycker dessa skivor är de bästa i hans karriär. Den här låten t.ex. Hur bra är inte den?

I got carried away

I helgen var jag på fest. Det var en trevlig tillställning. Jag träffade många gamla vänner och hade skoj. Kanske lite för skoj. Jag gjorde mig nämligen rolig på någon annans bekostnad. De roligaste skämten balanserar nästan alltid på gränsen. Vid ett annat tillfälle skämtade jag om en företeelse man inte får skämta om. Kort sagt jag var på mitt mest skojfriska humör. Nu så här i efterhand skäms jag. Jag gick för långt. Förlåt mig. I got carried away som det så vackert brukar heta på engelska.
Med tanke på skojfriska humör kan det vara roligt att se det här klippet med Ricky Gervais från Golden Globe galan 2011. I veckan stod det nämligen att han får stå värd även för nästa års gala. Alla förtjänar en andra chans och om jag ska vara ärlig tycker jag han är riktigt rolig.

Things have changed

I brist på något vettigt att skriva får ni hålla till godo med en gammal favorit och har ni inte sett filmen Wonder Boys kan ni göra det också. Den är också bra.

Biljettlös

Nytt jobb med nya rutiner. Jag vet knappt var kaffeautomaten är eller vad jag ska göra den närmaste tiden. Samtidigt är det befriande att äntligen få ett eget rum som inte är bredvid chefen. Slippa en massa jobbiga saker som att tidredovisa och skriva reseräkningar i Agresso. Det finns säkert massor av saker som är lika jobbiga på min nya arbetsplats men det är jag än så länge lyckligt ovetande om. Nu njuter jag bara av min nyvunna frihet.

Mindre kul att jag inte fick tag i biljetter till Springsteen. Det var min sista arbetsdag på mitt gamla jobb och jag hade fullt upp med att gå på möten och packa alla mina grejer. Gjorde ändå ett seriöst försök att få biljetter på nätet men det var lönlöst. Det gick inte att komma in. Det är konstigt att man fortfarande 2011 inte kan boka på nätet. Det säkraste sättet är fortfarande att stå och köa som man gjorde i gamla Sovjetunionen. 2 timmar i kylan utan att verkligen vara säker på att det finns några varor kvar när man kommer fram. Förresten är det verkligen möjligt att 150 000 personer vill se Bruce Springsteen? Jag har sett honom 6 ggr sedan 1999. Det har aldrig varit sådant tryck, samtidigt svämmer de alternativa biljettsajterna över av biljetter. Har man 2000 kr kan man lätt få en biljett, men jag skulle aldrig betala sådana hutlösa överpriser. En biljett till innerplan kostade 625 kr på Ticnet. Jag misstänker att ett stort antal biljetter försvinner till dessa oseriösa företag med personalens hjälp. Det är stora pengar att tjäna. Uppdrag granskning gjorde ett program om detta för något år sedan där de visade hur det går till i praktiken. Problemet var bara att ingen verkade bry sig nämnvärt. Jag räknar ändå med att få tag i några biljetter till sommaren. Hoppet är det sista som överger en.

The exit interview

Jag sitter här och funderar på hur jag ska hinna köpa biljetter till Bruce på onsdag och samtidigt ha avslutningssamtal med min chef klockan tio. Det kan bli tajt men det är ju min sista arbetsdag. Vad kan de göra? Placera mig i arkivet? Sista dagen på jobbet är man oantastlig. Jag skulle kunna dyka upp i togamundering. En kille jag känner dök förresten upp på sitt jobb i en färgglad peruk en dag. Någon hade sagt att han inte skulle våga göra det. Han gick runt med den en hel arbetsdag. Folk passerade hans tjänsterum hela dagen i olika "ärenden" för att få en glimt av honom. I matsalen kom en äldre man fram till honom och frågade om han var ny på jobbet. "För den typen av beteende hör inte hemma på den här arbetsplatsen."



Helgen tillbringade vi i stugan. Det blåste som attan. Soptunnor, tegelpannor och annat flög runt därute. Vi stannade mest inne och kaklade. Det gick över förväntan bortsett från att de vita plattorna var något större. Det skiljde inte mycket men en milimeter gör stor skillnad. Men det är ju bara ett fritidshus så det gör inte så mycket. Det blev olika mycket fogmassa på sina ställen bara.

Snart dags för något nytt

Jag håller på och byter jobb. Jag har varit på samma ställe i snart sju år nu så det sker inte varje dag. Idag hade de tagit bort mitt postfack fast jag inte slutar förrän på onsdag. Åtskilliga personer har under de senaste veckorna ställt mig frågan. Har inte du slutat ännu? De vill gå vidare. Ser fram emot att träffa någon ny i min roll. Jag förstår dem. Jag är som ett gammalt ex som inte fått sin nya lägenhet ännu. Jag har ett nytt förhållande men vi har inte flyttat ihop ännu. Eller nåt i den stilen.
Idag åkte vi till IKEA efter jobbet. Vi gick runt fredagströtta som zombies i serien Walking Dead. Nja, inte barnen förstås, de sprang runt runt, men vi vuxna. Vi var lockade av kampanjen "Köp en ny matta så får du 20 % rabatt!". Visst blev det en matta och en hel del annat också. Bland annat en ny elljusstake. När vi kom hem och tände den visade det sig att den spred ett horribelt starkt vitt ljus utan någon som helst mysstämning. Nya moderna lampor som knappt drar någon el men som i gengäld är lika charmiga som en naken glödlampa i taket. De är säkert fulla av kvicksilver också. Annars håller hela stan på att rustar upp inför julruschen. Knäppte en bild på julgranen som färdades utanför mitt jobb på vägen till Gustav Adolfstorg.

Det har stått en hel del om Springsteens kommande besök på Ullevi i tidningarna. Domedagsprofeterna menar på att nu när Clerence Clemons är död blir det inte samma sak längre. Well, låt mig säga så här. Det var knappast Big Man som sprang fram och tillbaka och viftade igång oss alla på Stockholm stadion för två år sedan. Han har varit minst sagt skröplig i rätt många år nu. R.I.P.
Förresten vet inte Markus Larsson ett dyft om hur nya skivan kommer låta.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/markuslarsson/article13985664.ab

Tråkigt jobb?

Idag var jag i Malmö. Skulle åkt dit förra veckan egentligen men mina kollegor hade fått för sig att vi skulle åka dagen efter. Jag stod ensam på perrongen klockan sju på morgonen. Den här gången kom de i alla fall i tid. Det var rått och kallt i Malmö men annars var det ett lyckat besök. En gammal kollega till mig från Filmfestivalen arbetar som konduktör. Det är ett yrke jag aldrig skulle kunna tänka mig. Att åka fram och tillbaka med ett tåg hela dagen är tröttsamt. För ett tag sedan åkte min syster till Stockholm då min kollega arbetade. Han tittade på biljetten och frågade om hon kände mig (vi har ett ganska ovanligt efternamn). Det var nog det roligaste som hände den dagen. Hans vanligaste inlägg på Facebook brukar vara "närmar mig Töreboda", "passerar Töreboda" eller möjligtvis "passerat Töreboda". Samtidigt vad jag gör man själv hela dagarna? Min son gav mig ett kort på Fars dag. På baksidan har någon av förskolelärarna ställt frågor om mig som han fått besvara. På frågan vad jobbar din pappa med har han svarat "Tittar på datorn". Det ligger en del i det.
Springsteen har en ny skiva och turné på gång. Jag håller tummarna för att han kommer till Ullevi.
Sophie Zelmani har släppt en ny skiva, Soul. Hon får treor i de flesta tidningar. Det är samma beprövade koncept. Jag gillar henne och såg henne på Storan för några år när hon gjorde hon en fantastisk spelning. Samtidigt kan jag tycka det vore på sin plats med lite förnyelse. Man behöver inte ha exakt samma sättning på varje skiva och det går faktiskt att byta producent efter 16 år.

Private Listening Party

Det är mer än 5 år sedan jag första gången hörde talas om att det är kvicksilver i många lågenergilampor. Jag har funderat över när resten av samhället skulle inse att detta kanske inte är så bra. Undrar just hur mycket kvicksilver vi kommer få i naturen innan man hittar en lösning?
http://www.dn.se/ekonomi/lagenergilampor-ett-miljoproblem

Det kanske är dags att låta Tom Waits titta närmare på problemet?

För stort ego

I fredags spelade Sisters of mercy här i Göteborg. De tillhör ett av mina absoluta favoritband och när de var här senast gick jag och såg dem. Det är en av de sämsta spelningar jag bevittnat. Gruppen styrs sedan många av sångaren Andrew Eldritch, faktum är att han är gruppen enda kvarvarande originalmedlem. Det finns rätt många sådana grupper där sångarens ego fått sådana gigantiska proportioner att han till slut blir ensam kvar. The Smashing Pumpkins, The The och The Cure (fast Robert Smith lyckas faktiskt rätt bra med att nyansera den bilden i senaste Uncut) är alla bra exempel. Man kan konstatera att många musikaliska genier är skitstövlar. I somliga fall fortsätter de att spela in bra musik även med nya kollegor men i många fall blir kvalitén lidande. Sisters of mercy tillhör definitivt det senare exemplet. Andrew Eldritchs bandkollegor 2011 spelar hellre än bra och gitarrmanglet är numera rätt långt från mästerverket First and Last and Always från 1985.



Jag stod och lyssnade på Mattias Hellbergs nya skiva på Bengans idag. Plötsligt dök en kvinna upp i kassan med en rejäl hög skivor. Under tiden expiditen skannade in varorna i kassan så fortsatte hon att lasta på med fler skivor, nyckelringar och magneter på disken. Det hela verkade minst sagt underligt och jag började fundera över hur mycket hon skulle handla för egentligen. Notan slutade på över 2 500 kr, men när hon skulle betala gick det inte så bra. Koden till kortet var fel. Big surprise! Hon försökte flera gånger. Sedan sa hon något om att hon skulle till närmaste bankautomat och skulle vara tillbaka inom några minuter (då den faktiskt är utanför dörren). Varken jag eller killen i kassan blev förvånade när hon inte dök upp. Mattias Hellbergs skiva då? Jodå, jag tycker han låter bättre än på länge

Lasse Brandeby död

Tråkigt med Lasse Brandeby. Man har ju förstått att han inte var direkt kry men att han skulle dö kändes oväntat. Kommer mest att minnas intervjun Kurt Olsson gjorde med Patrik Sjöberg på ett hustak. Vad är det lägsta du har hoppat?



http://www.gp.se/kulturnoje/1.779353-lasse-brandeby-dod

Freddie Wadling gör Bondmusik

Jag har inte riktigt fattat varför Freddie Wadling vill ge ut en skiva med ledmotiv från James Bondfilmer, men man ska göra det som faller en in. Jag gillar bara ett fåtal av de låtar som förkommit i Bondfilmerna genom åren. De flesta låtar är svulstiga arrangemang med orkestrar och kvinnor som tar i från tårna. Men visst, några av de tidiga John Barry låtarna är riktiga klassiker. En kollega till mig på jobbet berättade att hennes man samlar på James Bondprylar. Han måste ha allt med James Bond på. En gång kom hon hem med en chipspåse med Bond på. Han blev alldeles exalterad och åkte till affären och köpte en hel låda. Sedan sålde han dessa på diverse auktionsajter över hela världen. Han är nämligen inte ensam om att samla.

Tack, men nej tack!

På Facebook lägger ens "vänner" upp en massa konstigt. En gammal klasskamrat till mig får tavlor av sin man. Budskapet är det väl inget fel på men jag hoppas ändå innerligt att aldrig min fru kommer hem med en sån här. För då kommer jag tro något av följande:
1. Hon har blivit galen och förlorat all god smak.
2. Hon har gått med i nån konstig sekt.
3. Det är någon form av test som jag inte begriper mig på.

Laleh bäst när det gäller

När jag var lite yngre bojkottade jag medelsvenssonprogram av typen Så mycket bättre. På fredagar och lördagar gjorde man något annat. Man gick ut och träffade vänner. Upplevde saker! Man satt inte hemma och kollade på tv. Nu är tiderna annorlunda. Nu är jag oftare hemma en lördagkväll än ute på krogen. Men jag tycker fortfarande att de flesta underhållningsprogram är skräp. Jag förstår mig inte på Doobidoo, Idol, Postkodsmiljonären, Fångarna på fortet eller Robinson. Däremot kan jag uppskatta Skavlan, På Spåret eller Så mycket bättre. För visst är Så mycket bättre en typisk TV4 produktion. Det är ständiga reklamavbrott, allt är filmat i ett viss ljus och de flesta artisterna är kända från svensktoppen snarare än nån skitig nattklubb. Men även om jag inte gillar alla som är med i programmet så gillar jag konceptet. Att olika musiker tolkar varandras låtar. Av gårdagens avsnitt kan man konstatera följande:
1. Laleh lirar i en egen division (fast det visste vi väl redan).
2. E-type har inte riktigt där att göra (kan han ens spela något instrument?).
3. Mikael Wiehe är arbetsskydd. Han gjorde mig lite besviken faktiskt. Det är väl bara att kavla upp ärmarna?

Jag hade tänkt lägga upp en video från programmet men TV4 envisas med att plocka bort dem från Youtube. De vill väl ge ut dem som en DVD samling senare och tjäna ännu mera pengar. Som med Solsidan.

Jag missade helt att John Cale spelade på Nefertiti i helgen. Man får inte missa när en sådan legend är i stan men jag satt ju hemma och tittade på tv... Å andra sidan, 250 betalande gäster tyder på att de inte annonserat något vidare. Lou Reed och John Cale var Velvet Undergrounds största stjärnor. Velvet Underground - ett av rockvärldens mest inflytelserika band. Personligen tycker jag det är orättvist att det är Lou Reed som får göra skivor med Metallica. John Cale hade gjort det mycket bättre. Han har nämligen fortsatt göra bra skivor även efter 1970-talet. Här är senaste singeln från den numera 69-årige (!) John Cale:

Humor?

Ryan Adams på konserthuset

Igår såg jag Ryan Adams i konserthuset. Det var en trevlig upplevelse. Jag gillar konserthuset. Jag har gått på många bra konserter där genom åren och sett Hederos & Hellberg, Freddie Wadling, Anna Ternheim, Lou Reed och Kris Kristofferson. Det är svårt att misslyckas i denna pampiga lokal med den magnifika akustiken. Till råga på allt ser man vad som händer på scen oavsett var man sitter. Det finns inga pelare eller annat i vägen.
Ryan Adams har funnits med ett tag nu. Släppt 10 skivor och 4 ep läste jag någonstans (siffrorna varierar lite beroende på hur man räknar). Ändå är han långtifrån lika välkänd som mannen som har ett B framför Ryan. Det är konstigt egentligen. Ryan är ju så fantastiskt mycket bättre. Jag tillhör ändå inte hans mest fanatiska fans som hört allt med Whiskeytown (gruppen han var med i först). Inte heller har jag lyssnat in mig på alla han gjorde med The Cardinals i mitten på 2000-talet. Däremot tycker jag hans första tre soloskivor Heartbreaker, Gold och Demolition är riktigt bra. Likaså Easy Tiger från 2007 och den senaste Ashes & fire från i år.
Precis som så många andra stora musiker har han under stora delar av sin karriär brottats med drogproblem. Alltifrån kokain och heroin till alkohol och lugnande tabletter. Det har i viss mån ut att tagit ut sin rätt. Det är ingen Bruce Springsteenenergi i kroppen om man säger så. Numera är han emellertid drogfri och igår var han på ett synnerligen gott humör. Han kliver in på scen iförd en urtvättad Slayer t-shirt och en svart skinjacka med Iron Maiden märken. Sätter sig ner och öppnar konserten Oh my sweet Carolina, fortsätter med Ashes & Fire och radar sedan upp låtar från hela sin karriär. Låtar som New York, New York och Firecracker drar ner de största applåderna.

Han verkar smått galen emellenåt. När publiken jublar åt hans låtval börjar han istället spela Grinder med Judas Priest. Han ber om ursäkt till alla flickvänner som blivit medsläpade till konserten av sina pojkvänner. "Hur länge ska han spela egentligen? Tar det aldrig slut?" Börjar skratta hysteriskt åt åt ett låtförslag från publiken. "Det är nåt med uttalet och rösten i kombination." Efter halva konserten börjar prata om att han funderar på att spela en lugn ballad. Kanske en låt om mina känslor? Som om inte resten av låtarna den här kvällen har haft detta tema :)
Turnébussen fortsatte vidare mot Uppsala (ikväll) och sedan Malmö och Århus. Därefter väntar en utsåld USA turné.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/live/article13907068.ab

Allhelgonahelgen

Jag har inte orkat skriva så mycket på sistone. Det blir så ibland. Jag håller på att spela Wordfeud hela tiden istället. Det är väl nyhetens behag. Ungefär som på 1980-talet när man spelade Tetris eller satt med nåt Game & Watch från Nintendo.


Allhelgonahelgen är en fin högtid tycker jag. Man ska tänka på de de döda. Det finns gott om kyrkogårdar där vi bor. Många gravar är välskötta men många är också bortglömda. Här i Gbg finns det frivilliga personer som går runt och sätter gravljus på de gravar som saknar det. Detta vållade givetvis diskussion för något år sedan. Att de är döda och att ingen av deras anhöriga heller finns i livet eller har möjlighet att göra fint på gravarna spelar ingen roll. Folk kan ta illa upp! Så nu sätter de ljusen i olika formationer och längs med gångarna istället.

http://www.youtube.com/watch?v=o0MIFHLIzZY

Dagens nyheter

Dagens Uppdrag granskning var skrämmande för en småbarnsförälder. Att socialen tvångsomhändertar ens barn är nog bland det värsta man kan råka ut för. När det dessutom sker på så lösa grunder som i det här fallet blir man lite fundersam. Samtidigt får journalisterna det allt svårare att prata med ansvariga tjänstemän. Ingen vågar vara med i programmet längre av rädsla för att göra bort sig. Det gör det svårt att förstå hur de tänkt och resonerat.
De senaste veckorna har jag tillbringat ett antal timmar med att plocka fram akter till en journalist som jobbar på Uppdrag granskning. Jag kan bara säga en sak. Oavsett om det blir nåt reportage eller inte skulle jag inte vilja ha henne efter mig. Hon vänder på varenda sten.

Apropå nyheter det här:
http://svt.se/2.22584/1.2585979/politiker_drack_fukushima-vatten
Påminner inte så lite om när en svensk politiker fick för sig att dricka vatten i centrala Stockholm i samband med att staden skulle ansöka om olympiska sommarspelen 2004. Syftet var att visa hur rent vattnet var. Han blev magsjuk. Undrar vad som händer med Yasuhiro Sonoda?

Jag har börjat spela Wordfeud och jag är knappast ensam.
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.764938-apparna-sanker-mobilnatet

Det här är bästa låten på nya skivan med Ryan Adams. Jag ska se honom på Konserthuset nästa vecka. Det ser jag fram emot.

Tiden är ur led

Barnen har inte alls fattat grejen med att hålla på och vrida klockan fram och tillbaka i tid och otid. Nu vaknar de fem-halv sex, somnar på eftermiddagen och är vakna hela kvällen. MP gick ut med ett tidigt vallöfte. Vi avskaffar sommartiden! Inte mig emot.
Min gamle arbetskamrat från filmfestivalen har skrivit en något nyanserad recension av Lulu.
http://www.artrock.se/artrock2011/recensioner2011_169.htm

Men jag lyssnar hellre på Anna Ternheims nya.

TV nostalgi

Ikväll blev jag nästan lite nostalgisk när jag skulle titta på tv och möttes av den här rutan:

Det var mer sånt förr i tiden. Det känns nästan som om man för jämnan satt och tittade på sådana bilder, men ibland kunde det också vara testbilden eller en bild med en klocka som långsamt tickade till tonerna av Frédéric Chopins Nocturne i b-moll. Det var överhuvudtaget mer väntan förr i världen. Nu orkar man inte vänta på nåt längre.
Jag skippade tv:n och läste ut Leif GW Perssons Den döende detektiven istället. Jag gillade den skarpt. Kanske lite för mycket. Jag gillar bittra gamla gubbar som sitter och klagar på hur det var bättre förr. Gjorde ett sånt där vuxentest på jobbet för ett tag sedan. Jag blev nästan äldst på enheten trots att jag bara är 33. Jag skyllde det på att jag är gift, har två barn och ICA-kort. Samtidigt kan jag inte förneka att jag i stort sett bara konsumerar populärkultur skapad av en massa gamla gubbar.
Sedan några år tillbaka brukar jag skriva upp vilka böcker jag läser i en läsdagbok. Det kanske låter töntigt men jag kan varmt rekommendera det ändå. Inte för att det skulle intressera någon annan utan bara för ens egen höga nöjes skull. Hur som helst nu kollade jag i mitt lilla häfte och kunde konstatera att av de senaste 55 böckerna var bara 7 skrivna av kvinnor. För min fru är säkert siffrorna de omvända, men det hjälper ju inte mig. Jag borde givetvis läsa fler kvinnliga författare. Av den anledningen ska jag nu börja läsa Patti Smiths Just Kids.

http://www.vuxenpoang.com/

Sämsta skivan någonsin?

Det lilla jag hört och läst tyder på att det här är riktigt dåligt. Jag gillar både Lou Reed och Metallica. Min blogg är ju till och med döpt efter en låt av Lou Reed. Men som jag skrev för några månader sedan. Bara för att man gillar två olika smaker betyder det inte att det går att kombinera dem.
http://www.metro.se/noje/metallica-lou-reed-lulu/EVHkjy!mV1tFUb2w9GFI/

Var femte invånare är en häst

Idag har jag kört upp och ner för E20. Jag var i Skara och Mariestad. Jag ska sluta på mitt nuvarande jobb och reser runt till alla kontor för att säga adjö och göra några sista insatser. Jag har jobbat på samma ställe i snart sju år nu. Det är inte så länge jämfört med vissa kollegor som har varit där sedan Hedenhös, men för mig känns det länge. Jag har varit där längre än jag gick på högstadiet och gymnasiet tillsammans. När jag tänker så känns det som att livet går snabbare nu än då. Samtidigt har det hänt en hel del under den här tiden. Både på jobbet och privat. Men det som händer på jobbet betyder det inte lika mycket när man ser tillbaka. Inte om man jämför med att förlora en nära anhörig eller få barn. Hur som helst. Det är lustigt att man nu när man ska sluta får så många positiva kommentarer. Pratade med en kollega om detta. Hon håller på att tillfriskna efter en lång cancerbehandling. Då får man också höra att man betyder mycket men det är ändå inget jag rekommenderar som hon uttryckte saken. Nej, då är det allt bättre att sluta.
Passerade Vara på både upp och nervägen idag. De har en skylt vid infarten där det står "Nominerad till ÅRETS NYFÖRTAGARKOMMUN!" Men texten nominerad till är inte särskilt stor och kollar man upp saken närmare visar det sig att Vara bara är en av 18 kommuner som är nominerad till titeln. På bokmässan för några veckor sedan såg jag att det nu har kommit ut en bok som tar upp fenomenet med kommunala slogans. Boken har den passande titeln "Var femte invånare är en häst". Hämtad från Vallentuna kommun. Men det som fick författarna att skriva boken var Fagerstas skylt: "Här får du livstid".

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918600378X

Veckans stora snackis är detta klipp. Robyn själv lär ha gjort tummen upp på Twitter.

I väntans tider

Anna Tenheims nya skiva släpps den 24: oktober. Tidningarna har varit fulla med intervjuer men hon säger inte mycket om sig själv. Hon vill enbart prata om musiken. Hur inspelningarna av nya skivan gick till, vilka musiker hon använt etc. Det är sådär lagom spännande för gemene man men jag tycker man får respektera det. Enligt hennes hemsida ska hon bland annat spela i Hamburg, New York, London och Berlin i höst. Men man kan även se henne på Bengans i Göteborg och Stockholm den 28:e och 29:e oktober. Efter årskiftet ska hon turnera Sverige och Norge runt och då ska i alla fall jag försöka se henne.

Här får ni en gammal låt i ny tappning:



http://www.dn.se/kultur-noje/pa-resa-med-anna-ternheim

Den här snubben är inte för smart. Hur kan man få för sig att försöka bli kompis med en älg?

Diktaturpoesi

Idag sköt de visst Kaddafi eller Gaddafi som somliga väljer att stava det. Jag kan inte låta bli att dra till minnes Winnerbäcks text i Jag har väntat på ett regn:
"Imorse hängde man Saddam jag har ingen skuld i det
jag kan ha verkat lite tyngd eller nåt men det är nog sån jag är"
Jag beslöt mig för att hitta på några egna rader om Kaddafi de blev så här:
"Idag sköt de Kaddafi Han som brukade bo i tält
Det var väl inte så bra
Det var väl inte så snällt
Vem var det som sa
Man ska vända andra kinden till
Ja, inte var det soldaten som skrek kill, kill!"
Hmm. Kanske inte riktigt samma nivå som Winnerbäcks text. Men skitsamma. Jag hade inga illusioner om att det skulle bli en rättvis rättegång mot den gamle token. Samtidigt känns det lite sjukt när man börjar släpa runt med hans kropp på gatan sådär. Å andra sidan har jag aldrig levt i en diktatur. Det är kanske så här man reagerar när de får chansen att ge igen mot någon som förtryckt ens land i decennier?
Tidigare igår ikväll besökte jag Abecitas Konstmuseum i Borås med konstföreningen på jobbet. Det var ett minnesvärt besök. Inte minst eftersom jag är väldigt förtjust i popkonst. Museet har tryckta verk av såväl Jim Dine, David Hockney, Robert Rauschenberg och Andy Warhol m.fl. Jag bifogar några bilder.

http://www.abecitakonst.se/

Dagens citat och bild

Sålde mina gamla vinterdäck ikväll. "Nu säger pappa att han inte vill ha däcken men mamma tycker priset är bra. " Jag förstod inte språket så bra men deras 5-åriga son översatte mer än gärna vad föräldrarna pratade om. Man kan konstatera att allt går att sälja bara priset är det rätta.

Dagens citat:

Dagens bild:
Jag tycker Barbiedockorna har blivit alldeles för tjocka på sistone...

Istället för tv

Vi var i stugan i helgen. Ingen tv, inget internet, ingen fast telefoni, dålig mottagning på radion, knappt någon täckning på mobilen. Hade jag varit tonåring hade jag smällt av av tristess. Nu känns det rätt skönt. Fast det är klart det skulle inte skada att kunna se nyheterna, men i brist på en fungerande tv kan man ju alltid titta på havet.

Apropå nyheter förresten. De här klippen är lite roliga: http://www.youtube.com/watch?v=k56yV7JmkyI&feature=related

Nytt från Noel och Ryan

I veckan släppte såväl Noel Gallagher som Ryan Adams nya skivor. Jag kan villigt erkänna att jag aldrig riktigt förstod Oasis storhet. Visst var de första skivorna hyggliga rockplattor men i mina öron gjordes det mycket bättre musik vid den här tiden. Och när det gäller britpop gillade jag såväl Suede som The Stone Roses bättre. Det måste vara tjatigt för Noel Gallagher att ständigt prata om sin taskiga relation till brorsan. Jag har nu läst åtminstone tre intervjuer där journalisterna i stort sett bara ställer frågor om detta. Ikväll var han med i Skavlan och vad frågades det om då? Jo, givetvis hur är relationen med din brorsa? Gääääsp!
Den minst sagt produktive Ryan Adams deklarerade för något år sedan att han skulle lägga av med musik. Han hade fått Miniéres syndrom. En sjukdom jag sett på nära håll och därför kan litegrann om. Hur som helst blev det inte så. Han har fortsatt ge ut musik. För den stora allmänheten är han kanske bara en artist som har ett namn som är förvirrande likt Bryan Adams, men för oss andra är han betydligt bättre än så. Tyvärr gjorde han misstaget att inte ta med Iron Maiden covern "Wasted Years" på nya skivan. Det är synd för den har redan blivit något av en hit på Youtube.

Dagens låt och dagens bild

I dessa tider då sossorna verkar ha valt en olämplig partiledare kan man ju fundera över hur bra vår utrikesminister är. I tv-programmet Skavlan i förra veckan berättade han hur mycket han gillar nya sociala medier. Frågan är om han inte istället borde koncentrera sig mer på att ta hem Dawit Isaak, Martin Schibbye och Johan Persson istället för att blogga och twittra? Bara en tanke.

Underbar seger!

Där satt den. Underbar match av Sverige idag. Kunde inte låta bli att tycka lite synd om Zlatan som inte fick vara med och fira, men han saknades knappast på planen. Frågan är om laget nu hinner spela ihop sig tillräckligt till EM. För även om de var bra ikväll har det ärligt talat varit många andra matcher då de inte levt upp till förväntingarna. Men nu gläds vi åt segern och firar med några andra klassiska mål.






Jag har förresten alltid misstänkt att Pontus Enhörning var en dirty lobster. Men det måste vara tufft att jobba i mediabranschen och bli fälld för något sådant. Det får Juholts bravader att blekna.

http://www.dn.se/kultur-noje/sexdomde-radioprofilen-far-sparken

No Jobs, no Hope and no Cash

Hmm, håller på och gör om lite på bloggen som ni ser. Blir aldrig riktigt nöjd. Tyckte jag fick till det rätt bra ett tag men då hade alla mina gadgets försvunnit. Problemet är att det finns för många val. Jag säger som Erik Haag och Henrik Schyffert i Landet Brunsås: Förr i världen fanns det ingen rapsolja, det fanns ingen sesamolja, inte tjugo sorters olivolja. Nej, allt det fanns var Kronolja i två varianter. En liten och en stor flaska och alla var nöjda med det. Det skulle kunna varit dagens citat men så sprang jag på det här och det är nog strået vassare ändå:

Lägger in några bilder från gårdagens besök på Stadsmuseet. Det var bilder, illustrationer, ritningar, modeller och annat från Jan Lööfs karriär som serie- och barnboksförfattare. Riktigt bra! Gillar att det finns så mycket detaljer i hans bilder. Man upptäcker ständigt nya saker.

Där dog han

Jaha, så då har Juholt gjort bort sig ordentligt. Snålheten bedrog visheten som det så vackert brukar heta. Eller som ett reklaminslag för MER som gick för många år sedan. "Där dog han". Känns passande på något vis.



http://www.dn.se/nyheter/politik/juholt-fick-for-mycket-till-hyran

Tur att Sverige vann mot Finland i alla fall. Synd bara att vi spelar så dåligt för närvarande. Har vi verkligen i EM att göra. Och vad har förresten hänt med Zlatan? Han var stillastående mest hela tiden. Såg matchen mellan Milan och Juventus tidigare i veckan. Där var han också osynlig. Men alla har väl rätt till några dåliga dagar på jobbet.

Imorgon tänkte vi gå och kolla på Jan Lööfs utställning på Konstmuseet här i Gbg. Jan Lööf skrev bland annat Felixböckerna och Skrotnisse och hans vänner med mera. Skrotnisse tillhör det bästa som visats i tv. Alla kategorier.

Till vapen finns det alltid pengar

Gick på en föreläsning med Statsvetaren Ruther Lindahl idag. Han menade på att hela EU:s historia är kantad av kriser. Den här nya situationen är allvarlig men sannolikt kommer samarbetet överleva den också. Detta gäller oavsett om euron överlever eller inte. För vad är alternativet? Problemet när man tog in Grekland, Spanien och Portugal i det dåvarande EG samarbetet var att de redan från början var svaga ekonomier, men man kompromissade med övergångsregler av politiska skäl. Det var tre fd diktaturstater och man ville till varje pris försvara demokratin. Sedan dess har man fortsatt på detta spår genom att ta med en rad fd östländer som egentligen är underutvecklade. Frågan är vad det får för konsekvenser på längre sikt?
Det är lustigt att konstatera att Grekland som idag på ruinens brant ändå alltid har några euro över till sånt här:

http://www.svd.se/naringsliv/grekland-shoppar-stridsvagnar_6527282.svd

Jag har försökt mig på att lyssna en smula på Mick Jaggers och Dave Stewarts nya supergrupp Superheavy men jag vet inte alltså. Visst singeln kanske kan funka men resten av skivan...

Lundell i DN

Jag har någon form av hatkärlek till Lundell. Jag gillar honom för att han väljer sin egen väg. För att han är en obotlig romantiker och en av Sveriges få riktiga rockstjärnor. Jag har sett honom spela live vid åtminstone tio tilfällen och köpt ett stort antal av hans böcker och skivor genom åren. På senare år har hans bitterhet emellertid gjort mig en smula bekymrad. Han går runt och gnäller om sin samtid hela tiden. Det är fel på allt och alla. Ingen förstår någonting längre. Vi är alla en del av en själlös flock som lyssnar på marknaden. Själv står Lundell ensam på barrikaderna. Han har förståt något som vi andra missat. Men tänk om det är du som missat poängen Uffe? Tänk om det är så att Annie Lööf är obildad och sannolikt inte ens vet vem Victor Jara är. Hon är 28 år gammal. Hon gick i bästa fall på lågstadiet när Margaret Thatcher avgick som premiärminister. Och när du inte vill göra skivor längre för att alla laddar ner musiken. Well. Låt mig säga så här. Få artister svenska artister har sålt så många plattor som du gjort. Till råga på allt har du ett stort antal fans som köper allt du ger ut. Jag tror knappast du behöver oroa dig för pensionen heller. Nej, jag ska ge dig ett gott råd. Kolla in dina husgudar. Springsteen, Dylan och Neil Young. De är fortfarande produktiva. De gör fortfarande bra skivor emellanåt. De levererar på scen och för fram sitt budskap. De sitter inte hemma och grubblar ifall de är de enda som verkligen vet hur det är.

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/ett-brev-fan-ulf-lundell

How do you like me know?

Såg en halvrolig film i helgen - Horrible Bosses. Det var en hel del roliga scener även om kanske inte manuset kanske inte riktigt höll måttet.



Fastnade ordentligt för ledmotivet och det var först efteråt jag förstod att låten var mer än två år gammal. Videon har snart 3,7 miljoner visningar på Youtube. Jag hänger verkligen inte med längre. Skyller på barnen.



Apropå barn och Youtube gjorde jag världens miss idag. Treåringen satt och kollade på diverse videosnuttar med stålmannen. Jag lämnade honom ensam med datorn en liten stund. Snart kommer han springande till mig med gråten i rösten. "Om mitt huvud ramlar av kan man sätta fast det igen då?" Jag frågar honom varför han frågar så. "Jo, för på filmen körde ju tåget över hans hals så huvudet rullade iväg." Hmm, kanske inte ska lämna honom där ensam vid datorn i framtiden. Undrar bara hur bra han kommer att sova inatt.

Detroit city

För ett tag sedan skrev jag om den svenska fotografen och historikern Jan Jörnmark som skrivit ett flertal böcker om övergivna platser. Nu har jag hittat en annan. James D Griffioen har tagit de mest fantastiska bilder. Kolla in hans blogg. Det stora flertalet är hämtade från Detroit. En stad som sakta men säkert håller på att dö. Invånarna jobbade en gång i tiden på de stora bilfabrikerna Ford och GM. Idag har deras försäljning sjunkit och alltfler komponenter och bilar tillverkas i andra länder. När tusentals människor förlorade sina jobb och bostäder blev snart hela kvarter öde. De som har råd och vill bo kvar i Detroit bosätter sig i förorterna. Stora delar av centrala stan är idag en spökstad.
http://www.jamesgriffioen.net/

Igår köpte jag biljetter till Ryan Adams som kommer till Göteborg i november. Han ska spela på Konserthuset. Blir nog sjukt bra.

Pink Floyd remastered

Igår släpptes Pink Floyds samtliga studioalbum remastered. Det är vanligt nuförtiden. De enda som köper skivor är män över 40. Varför då inte ge ut deras favoritartister i nytt format (eller ja nytt förresten, det är ju fortfarande frågan om en samling cd skivor) med lite bättre ljud? Frågan är vad som menas med remastered? I många fall låter det mest som om man tagit bort lite "brusljud" och skruvat upp volymen en smula. Men det är klart att det finns undantag. The Beatles skivor som gav ut på cd redan på 1980-talet behövde verkligen fräschas upp. Nu har i alla fall tiden i alla fall kommit till Pink Floyd. En grupp jag bara delvis lyssnat på. The Wall, Wish You Where Here och The Dark Side Of The Moon är gamla favoriter. Men de första skumma 1960-tals albumen har gått mig helt förbi. Det finns till och med de som säger att gruppen var som bäst när Syd Barret var med. Hur skulle det vara möjligt? De gav ju bara ut en skiva då han var med? Nej, för mig var 1970-talet definitivt Pink Floyds storhetstid.
När vi ändå pratar Pink Floyd. Kan jag berätta en historia från mitt jobb. Min kollega Fredrik och hans kompis såg en container utanför en skola i Vänersborg för några år sedan. Han och kompisen hoppade i för att kolla om det fanns något av värde. I containern hittade de en form av orgel eller synth. Precis en sådan som användes vid inspelningen av Pink Floyds första skivor. Den hade förmodligen köpts in för att vara med i skolans musikundervisning i slutet av 1960-talet. Hur som helst. Fredrik tog med den hem. Han kollade runt på nätet och upptäckte ganska snart att den där prylen var värd en hel del pengar. Så småningom om la han ut den på E-bay och fick motsvarande 40 000 kronor för den. Så kan det gå.

http://cdon.se/musik/pink_floyd_-_remastered/

Det här är en personlig favorit:

Skräck och avsky i Las Vegas

Den gångna helgen vill man helst glömma. Det började bra med bokmässan i fredags men sedan

dess har hela femiljen legat däckad i magsjukan från helvetet.

Bokmässan var som sagt en trevlig upplevelse. Köpte flera nya böcker och plockade på mig mängder av tidningar och annat läsvärt. Bästa köpet måste varit den svenska översättningen av Hunter S Thompsons Fear and Loathing i Las Vegas. En inbunden klassiker för 40 kr. Men den svenska titeln Skräck och avsky i Las Vegas kunde de ha skippat. Boken är utgiven av Sveriges mest spännande förlag, Reverb. Tyvärr är deras hemsida rätt kass men kolla in listan över de senaste årens utgivna böcker. http://www.reverb.nu

Såg en hel del kändisar också. Jan Guillou, Maria Wetterstrand, Carl Johan de Geer, Lars Adaktusson, Tomas Bodström, Rickard Sjöberg och Göran Greider. De flesta av dem är rätt störiga typer men Carl Johan de Geer gillar jag.
De senaste dagarna har det varit riktigt behagligt väder i Göteborg. Tyvärr har jag som sagt inte kunnat njuta av det nåt vidare. Min fru säger alltid att hon gillar hösten jag tycker alltid det är lika konstigt. Hur kan man gilla tre månaders regn och rusk? Optikern nere på Danska vägen har satt upp den här lappen i skylten. Den talar sitt tydliga språk.

På musikfronten har man den gångna veckan kunnat läsa att R.E.M. splittrats. Ingen verkar bry sig nämnvärt utan konstaterar bara att deras storhetstid var förbi. Jag minns i början på 1990-talet när Losing My Religion spelades konstant på MTV. Under första halvan av 1990-talet var Nirvana, Pearl Jam och R.E.M. var de artister som i särklass mest speltid.

För egen del ser jag mest fram emot Anna Ternheims nya skiva som ska komma nu i oktober. Hon har varit i Nashville och spelat in. Kan bli hur bra som helst.

Skrivet i sten

Johan Jörgensen har kläckt en lysande idé i hur man kan tjäna pengar på att rista in budskap i sten och då pratar jag inte om gravstenar. Nej, det här handlar om klippor i Bohuslän i Tanums kommun. Inte långt från de berömda hällristningarna. I dessa tider då inget bevaras eller består kan det kännas tryggt att få några rader på en sten någonstans. Frågan är vad man ska skriva? När man ristade in runstenar förr i tiden var det ofta små berättelser om närmaste familjen. Typ: Rågur lät resa stenen till minne av Gåsur som reste till främmande land med vikingar. Idag blir det nog mest en massa klyschiga citat. Folk som försöker bräcka varandra med kloka ord. Fast citat av typen "If you exercise regularly and wear sunscreen, life will be long and prosperous!" eller “Great works are performed, not by strength, but by perseverance.” kanske säger mer om vår samtid än man kan tro. Jag tror dock människor i framtiden är mer intresserade av hur vi levde och mådde 2011. Forntida runstenar fascinerar för att man kan relatera till dem.
http://www.dn.se/ekonomi/graverande-ide-framatblickande-hallristningar
Yngsta sonen spydde fem ggr i natt. Nu sitter jag här och känner efter. Är jag inte lite illamående trots allt? Det kanske vore något att skriva på en sten: Tack dagis för smittan! - Lambresso lät skriva detta på en klippa efter att ha fått vinterkräsjukan i september 2011.

Tiden är ur led

Indien och Kina köper statsobligationer i Grekland och Portugal. En kvinna i Sigtuna har av allt att döma mördat sina två små pojkar. Västkusten är drabbad av det värsta oljeutsläppet på många år. Centerpartiet är Sveriges mest jämlika parti. Fyra av fem i partitoppen är kvinnor (vänta lite nu...) Obama pratar om att höja skatterna för USA:s höginkomsttagare under nästa mandatperiod. Nu ska förändringens vindar börja blåsa (igen?). Regnet vräker ner och hösten är här på allvar.

Säkert! på engelska? Jag gillar henne bättre när hon sjunger på svenska.

Jag föredrar också en bulle

Dagens facebookcitat (något omformulerat):
Av någon anledning vill jag hellre bita i den nygräddade bullen än i det sura äpplet. Allt är som vanligt med andra ord.

Nästa citat är hämtat från Mats Odell. Jag tycker det är bra att han har lösningen för alla unga som saknar en lägenhet.

Avslutar med lite Elvis:

Gammal favorit i ny tappning

Jag föll som en sten för Amphetamine för några år sedan. 2003 lyssnade jag för jämnan på den. 2005 släppte de ...Tick ...Tick ...Tick som gick varm på stereon. Sedan tappade jag bort dem. Det kommer så mycket nytt hela tiden. Hur som helst. Steve Wynn och The Miracle 3 verkar fortfarande vara ute och spela. Hoppas bara att de slipper stå och spela hos cykelhandlare i framtiden. Den här låten hör hemma någon helt annanstans.



Var förresten någon som förvånades att regeringen inte ville ge några pengar till de som farit illa på våra barnhem? Visst kan man ha synpunkter på hur förslaget var utformat men att därmed vägra alla någon form av upprättelse. Det finns mycket dokumentation i våra arkiv. Både om barnhemmen som sådana men också om enskilda individer. I Göteborg som i för sig är ett undantag (då vi är ett så kallat intensivdataområde) har knappt slängt en socialakt från 1900-talet. Allt finns kvar för den som orkar läsa eländet. Att det inte går att bevisa vem som farit illa är knappast sant.

11:e september

Tio år sedan de där planen körde in i tornen nu. Det var overkligt. Man undrade vart världen var på väg. Den här helgen har dokumentärerna och filmerna om händelserna avlöst varandra. USA lever fortfarande i skuggan av dessa händelser. Jag kan inte låta bli att tycka att det är märkligt att Obama fortfarande inte stängt Guantanamobasen eller lyckats avsluta något av de krig Bush såg till att starta. Allt skedde i vredesmod efter 11/9. Nu brottas landet med ett ofantligt budgetunderskott och en ekonomisk kris som aldrig tycks vara över. Resurserna har i allt större utsträckning koncentrerats till några få rika. En överklass som vältrar sig i överflöd. Vanligt folk har aldrig gynnats av USA:s krig. Till skillnad från Andra Världskriget som faktiskt hjälpte landet ur en långvarig depression. Vapenindustrin gynnar inte medelklassen. Hjulen kan inte börja snurra om ingen har några pengar att göra av med. När en miljardär får ytterligare några miljoner på sitt bankkonto går han inte ut och shoppar mer. Han har redan allt han behöver. Bush skattesänkningar till höginkomsttagarna skapade inte några jobb. Obama verkar ha svårt att ingjuta hopp och komma med lösningar. Jag blir inte förvånad om han förlorar nästa val och vi får en republikan igen.
Det här tror jag förresten inte ett dyft på:
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.720250-fyra-anhallna-for-terrorbrott-i-goteborg
Det är precis som hösten 2010. Säpo har för stora resurser och nationella insatsstyrkan är ett skämt. När ska polisen börja lösa vanliga brott? Om du får inbrott eller blir av med din bil kan du knappast räkna med nån hjälp. Detta trots att det finns fler poliser än någonsin i det här landet.

Gamla granntanter

På Ratsit.se kan man ta reda på när ens grannar är födda och vad de tjänar (om det nu skulle intressera en). Tanten ovanför oss är född 1915. Jag har inte sett henne på mer än två år. Det var vårdag vill jag minnas. Hon fick hjälp ner för trappan av en sjuksköterska eller möjligtvis nån från hemtjänsten. Hon såg mycket gammal och sjuk ut. Blek. Döende. Jag tror det var sista gången hon gick utanför dörren. Ibland tänker jag att jag vill bli så gammal som möjligt, men att leva som hon gör kan knappast vara nån större mening. Hemtjänsten besöker henne flera ggr om dygnet. Jag vet inte vad de gör där men jag kan gissa. Sköter om hennes liggsår. Ger henne massa mediciner. Vänder henne.
Kvinnan som bor mittemot oss på samma våningsplan är 77 år gammal. Hon är inte alls skröplig. Hon springer på Liseberg för jämnan. Besöker kulturkalaset. På vintrarna åker hon skidor på kyrkogården (!). Hon hör ingenting, men pratar på för två, så det gör inte så mycket. En dag berättade hon att hennes man ligger begravd därnere på kyrkogården. Hon tittar till honom varje dag. De fick aldrig några barn sa hon. Men hon har syskon och de i sin tur har både barn och barnbarn. Det är tur det. Det är inte roligt att vara ensam.
Det finns cd romskivor med svensk befolkningsstatik från vissa bestämda år. Med hjälp av dessa kan man exakt kartlägga vilka som bodde i ett visst hyreshus eller en viss bostad vid en viss tidpunkt. Det är spännande. Som att resa i tiden. Ratsit från forntiden liksom.
Apropå grannar. Detta måste vara en av Tom Waits bästa:

Rawfoodist söker

I helgen var vi i Stockholm på dop. Det var en trevlig tillställning men mer än 10 timmar på tåget tur och retur var mer än nog. Till råga på allt har SJ ingen bistro längre på de långsamma tågen, istället har man satt in varuautomater. 14 kronor för en delicatoboll och kaffemaskinen var sönder. Servicen lämnar en del övrigt att önska.
"Onepiecemodet" kommer jag aldrig att förstå mig på. Här ser ni en leopardmönstrad helkroppsdress som till råga på allt sitter lika bra som en sovsäck.

Den här annonsen var lite rolig. Det viktiga är att du inte äter kött. Det får inte ens fyraåringen göra...

Senaste numret av Uncut handlar om The Doors inspelning av LA Woman. Det är 40 år sedan nu. Inspelningarna tog knappt en vecka och sedan stack Jim Morrison till Paris. Alla vet hur det gick där. Gruppen försökte fortsätta utan Jim men de efterföljande skivorna blev inte speciellt bra. På senare år har Ray Manzarek (keyboard och sång) och Robbie Krieger (gitarr) försökt att väcka gruppen till liv men John Densmore (trummor) vill inte vara med. Han hotar till råga på allt med att stämma dem om de använder sig av namnet The Doors. Därför har de turnerat under flera andra namn. Skulle Eddie Vedder från Pearl Jam ställa upp och sjunga kan John överväga att spela tillsammans med de andra igen. Problemet är bara att det har pratats om ett sådant projekt sedan 2007 men det verkar aldrig bli av. Ray Manzarek är äldst av de tre kvarvarande medlemmarna. Han fyllde 72 i år men ser ändå piggast ut.

Bäst just nu

Bra låt och cool video

Delta Swamp Rock

Igår spelade Dolly Parton här i Göteborg. Hon fick bra recensioner i GP idag. Min mor och syster var där. De tyckte hon var fantastisk även om hon kanske pratade lite mycket. Hur som helst fick det mig att tänka på en samlingsskiva jag köpte för några veckor sedan - Delta Swamp Rock. En samling grymma låtar med Lynyrd Skynyrd, Allman Brothers Band, Tony Joe White, Johnny Cash, Waylon Jennings och en mängd andra artister jag inte hört förut. Musik från den amerikanska södern med influenser från country, rock, soul och blues.


Waylon Jennings och Johnny Cash är ju båda döda idag men en gång i tiden var de med i Highwayman tillsammans med Kris Kristofferson och Willie Nelson. En riktig supergrupp! Det kan inte bli mer gubbigt men jag gillar det:

Live på taket

Nu har förkylningssäsongen börjat. Idag är jag hemma med båda mina söner. Vabbar som det brukar kallas. Det gav mig tillfälle att kolla in den här nya videon med Red Hot Chili Peppers.



Känns det bekant? Ni kanske rent av har sett det förut. Jo, det här med att spela in rockvideos på taket är ju knappast nån ny företeelse. The Beatles gjorde det redan 1969 (se nedan). Trots det tycker jag det är en rätt skön video. Den är snyggt filmad och platsen (Venice Beach) är vald med omsorg. Låten är helt ok den med. Red Hot Chili Peppers är ett sånt där band som funnits i alla år och ständigt släpper bra singlar. Men The Beatles var ändå coolare eller vad tycker ni?



U2 har förresten också spelat in flera "takvideos". Det mest kända exemplet är väl videon till Where the streets have no name från 1987.

Två kortfilmer om barn

Den här ger mig en klump i magen:



Till skillnad från den här som är lite smårolig:

Intervjuer och gamla bilar

Idag har jag suttit och intervjuat 4 personer till en ny tjänst på min arbetsplats. Det var en annorlunda upplevelse. Jag har aldrig suttit på "andra sidan" förut, bara blivit intervjuad själv. Insåg ett par saker. Det är väldigt många som pluggat på tok för länge i det här landet. De har läst flera hundra poäng och dragit på sig gigantiska studieskulder utan att ha någon som helst plan med sina studier. I bästa fall har de lyckats ta en examen. Många har valt att studera istället för att vara arbetslösa. Det är ju helt galet. Man ska plugga för att man har ett mål med sina studier. En av de fyra vi hade kallat erkände det själv. "Ja, jag har ju knappast haft någon röd tråd med mina studier. Läste det som föll mig in. Nu så här i efterhand ångrar jag mig."
En annan sak. Jag kunde inte låta bli att fundera över hur snabbt man skaffar sig en uppfattning om folk. Jag har hört någon som sagt att det tar 7 sekunder. Riktigt så snabbt går det kanske inte men det är nog inte frågan om många minuter. Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Antingen gillar man en person eller så gör man det inte.
Sedan insåg jag att den sista tjejen vi kallat för dagen egentligen inte fick samma chans som de andra. Rummet hade slut på syre. Alla hade druckit på tok för mycket kaffe och tröttnat på frågorna (för att inte tala om svaren) sedan länge. Det är ett tufft utgångsläge. Det är svårt att lyckas göra ett bra första intryck med sådana förutsättningar.
Nu till något helt annat. På vägen hem mötte jag min gamla bil. En metallicgrön Volkswagen Polo från 1991. Jag har inte sett den på flera år och trodde faktiskt den var skrotad. Jag sålde den till brorsan för sådär en 6-7 år sedan. Han sålde den i sin tur vidare för kanske sådär 3-4 år sedan. Men nu kom den alltså rullande mot mig på E20 strax utanför Alingsås. Det kändes konstigt. Den där bilen hade jag mycket roligt med. Jag hade den i Lund när jag pluggade där. Vi åkte med den till Hultsfredsfestivalen i ett par omgångar. En morgon när jag kom ut hade någon försökt stjäla extraljusen och förstört grillen och huven. Jag köpte nya delar från en bilskrot och lagade den tillsammans med min vän Palle. Jag veckopendlade till Småland med den osv. Men allt det där vet naturligtvis inte dagens ägare ett dugg om. Sådär är det med gamla bilar.

Tupelo Mississippi

I förmiddags visade SVT en dokumentär om Elvis Presley. Det var en repris med anledning av Elvis dödsdag den 16/8. Den var inspelad 2009 och Kris Kristofferson stod för berättandet. Dokumentären handlade om Elvis uppväxt i Tupelo Mississippi. Elvis familj, liksom stora delar av Tupelos befolkning, levde i fattigdom under 1940-talet. Men deras liv skulle drastiskt förändras när Elvis senare slog igenom. Filmen handlar om hur detta gick till. Ni kan själva se den här:

http://svtplay.se/v/2502458/dokumentarfilm/elvis__tillbaka_till_tupelo

Filmen fick mig att börja nynna till Tupelo av John Lee Hooker. Den handlar om Missisippiflodens stora översvämning 1927.

Eldkvarn på Götaplatsen

Gårdagens Eldkvarnkonsert var en småtrevlig tillställning. Solen tittade fram efter en dags regnande och halva stan var där. Plura var på spelhumör och bandet bjöd på en bra konsert. Innan de gick på var jag lite orolig att de skulle spela en massa obskyra låtar men de gjorde ingen besviken . Det var rena rama "Greatest hits konserten". Kärlekens tunga, Fulla för kärlekens skull, Pojkar pojkar, Kungarna från Broadway, Somliga går med trasiga skor osv. För egen del var jag mest imponerad av "lillebror" Carla Jonsson. Han är en riktigt duktig gitarrist och betyder sannolikt lika mycket för bandets sound som Plura själv.


Plura skämtade om sig själv på ett befriande sätt. "Det är jag som är Plura mest känd för tv programmet Så mycket bättre." Eller: "Sist jag var här i stan var det ju inte så trevligt". Och syftade då givetvis på när han åkte fast med kokain i fickan på nån av Långgatorna. "Jag har tre inkomstkällor. Den första är Stimintäkterna till Kärlekens tunga (efter att September spelat in den) och sedan har jag två andra mindre också..."
Publiken var lite sådär lagom engagerad. Det brukar ju bli så när det är gratis men jag gillar ändå Kulturkalaset. I GP idag skrev de en artikel att det kostar 20 miljoner. Jovisst, men i den här kommunen lägger man så mycket pengar på annan skit att jag tycker det kan vara värt det. Jag menar för 20 miljoner får man en tredjedels spårvagn.

Vilken tur att Vickan och Daniel har säkrat tronföljden! Det är svårt att föreställa sig vilken press de hade på sig i sovrummet.

Fotboll med kommentatorer

Igår var jag och såg Elfsborg vinna hemma mot IFK Göteborg på Borås Arena. Det var en grymt spännande match. Matchen avgjordes i den tredje övertidsminuten. Elfsborg vann med 3-2. Den här gången, precis som så många andra gånger, hade vi några gubbar bakom oss som kommenterade allt som hände på plan. De hade koll på vilka spelare som var nåt att ha och vilka som omgående borde bytas ut. Favoritspelare som Anders Svensson och Lasse Nilsson benämndes med förnamn, andra benämndes med glåpord. Så fort någon av favoriterna gjorde något bra fick de översvallande hyllningar. Andra gånger, som när nån back misslyckades med att slå undan bollen för Tobias Hysén, suckade och svor de högljutt. "Jag visste att inte Mobeack skulle hänga med i Hyséns tempo." Jag undrar bara vad de gjorde på läktaren? De borde stått vid sidlinjen och delat med sig av sin kunskap ;)
Nu har Göteborgs kulturkalas börjat. Mustasch, Timo Räisänen, Soundtrack of Our Lives och Sahara Hotnights m.fl ska spela. De är alla bra men jag har sett dem förut, däremot ser jag fram emot Eldkvarn imorgon. De har jag nämligen lyckats undvika tidigare. Vem vet? De kanske spelar en av mina favoriter?

Ofrivillig komik med Richard Hobert

Årets upplaga av Way Out West verkar ha varit en rejäl succé. Toppbetyg i tidningarna åt Thåström, Robyn, Fleet Foxes, Prince, Pulp m.fl. Den enda besvikelsen verkar varit Kanye West enligt Aftonbladet. Själv missade jag hela kalaset men så är det ibland. Det går inte riktigt att kombinera småbarn med festivaler.
Igår kväll satt jag istället och kollade på Richard Hoberts film Födelsedagen. Kunde inte låta bli att tycka den var rätt paraodisk emellanåt. Vissa scener är så otroligt orealistiska. Som när den nyss hemkomna FN soldaten (spelad av Jakob Eklund) får lift med en begravningsentreprenör (Sven-Bertil Taube). Gubben kör som en biltjuv, dricker whisky som det vore vatten och pratar om hur svårt det är att bli av med lukten av död ur kläderna. Det går inte riktigt att återberätta utan ni får själva se eländet nån gång. Men jag har förstått att Tre solar ska vara ännu sämre. Den har bottenbetyget 2,9 (av 10) på imdb. Det är konstigt hur skådisar som Rolf Lassgård, Mikael Persbrandt. Lena Endré och Sven-Bertil Taube kan underprestera så till den milda grad. Hoberts karriär slogs i spillror efteråt och har väl egentligen aldrig hämtat sig. Han har inte gjort någon ny film sedan 2005.



Igår var det 2 år sedan D gick bort. Vi besökte graven och planterade blommor och gjorde i ordning. Livet går vidare men vi kommer aldrig glömma honom.

Silvias farsa och nazismen

Jaså, Silvia och den gamle Riksarkivarien Erik Norberg tror inte att hennes farsa var nazist. Det var bara en tillfällighet att han sålde alla sina tillgångar (eller bytte bort dem) för att åka hem till Tyskland 1939. Detta trots att det knappast kan ha undgått någon tysk medborgare om vad som väntade. Hitler hade ju bara trummat in sitt budskap under 6 års tid. Om man inte tror att Walther Sommerlath, åtminstone delvis sympatiserade med naxisternas tankar när han valde att flytta hem 1939 är man naiv. Jag har läst en del om mellankrigstiden och utan att överdriva kan man lugnt säga att Berlin var en krutdurk. Läs gärna Jason Lutes tecknade triologi om Berlin om ni vill få en känsla av atmosfären. Men Erik Norberg är väl lika duktig på att analysera fakta som hans son, Johan Norberg. Han tror att ekonomiska kriser är nåt bra. Att människor far illa får man räkna med när marknaden ska anpassa sig till nya omständigheter.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sommerlath-hjalpte-judisk-affarsman

Jag läser att Olle Ljungström vunnit Cornelis stipendiet. Det var välförtjänt. Hoppas bara han kan hålla i slantarna en stund och inte festar upp allt på en gång. Jag har sett Olle gå ner sig rätt snabbt. 2004 såg jag och min blivande fru honom på Bommens salonger här i Gbg. Det var grymt bra. Anna Ternheim gjorde ett av sina första offentliga framträdanden som förband. Hur som helst. Han tillhör en av mina favoritartister men de sista åren har det gått snabbt utför. När han i DN berättar att han har svårt att sjunga eftersom han tappat ett par tänder i underkäken kan jag inte låta bli att tycka synd om honom. Ändå är det en ljus tillvaro som han målar upp. Ny flickvän, ny skiva och biografi på gång och så det där nyvunna priset då. Detta måste naturligvtis firas på nåt sätt. Därför ber han journalisterna ta med sig en bag in box med vin. Olle är 49 år idag. Cornelis blev 50. Jag hoppas innerligt att han blir äldre än så.
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/en-vardig-cornelis-stipendiat

Dags att börja jobba

Imorgon är det dags för första arbetsdagen på mer än en månad. Hoppas jag får mycket att göra redan från början. Dagarna går så mycket fortare då.
Enligt uppgift håller Lou Reed och Metallica på att spela in en skiva tillsammans. Jag vet inte alltså. Jag gillar dem båda men kommer detta verkligen bli bra? Jag menar jag gillar mjukglass och kantareller också men kanske inte tillsammans. Klippet visar hur det lät 2009 när de spelade på Rock roll hall of fame. Jag tycker inte det är klockrent.

UPS - när du inte vill få något levererat

Igår när jag kom hem från stranden låg det en lapp från fraktbolaget UPS innanför dörren. De hade försökt lämna ett paket men ingen var hemma. Jag väntar på en reservdel till en röjsåg som redan skickats fel en gång. Man kan fråga sig varför de inte bara lägger den i brevlådan då det är en liten metallbit som väger några gram är ca 5 cm lång och 3 cm bred? Men de har väl sina regler. På lappen stod det i alla fall att jag måste åka till ett industriområde i Mölndal för att hämta paketet. Jag hade fem dagar på mig annars skulle paketet skickas tillbaka till leverantören. Idag packade jag in barnen i bilen (min fru var på jobbet) och åkte till UPS lager. Jag lät barnen sitta kvar i bilen medan jag gick in på kundmottagningen. Där sitter en man och väntar. Han har suttit där en bra stund säger han. Efter fem minuter kommer det in en man som på engelska förklarar att han fortfarande letar efter mannens paket. Han försvinner ut igen. Själv springer jag ut till bilen. Pratar med min äldste son (J1) som nu börjat tröttna på att vänta. Den yngsta sover och därför övertygar jag J1 om att sitta kvar och hålla honom sällskap om han vaknar. Går tillbaka till kundmottagningen. Under de kommande tjugo minuterna (!) kommer det titt som tätt in kunder för att hämta och lämna paket. Ingen får hjälp. Vi blir allt fler som väntar. Själv springer jag ut och in med jämna mellanrum för att kolla att barnen inte är ledsna. En man berättar att förra gången han var där tog det en och halv timme att få ut sin försändelse. En taxichaufför kommer in. Han har tre paket med sig och slår upprepade gånger på ringklockan. Inget händer. Efter en stund öppnas dörren. Nu kommer den engelsktalande mannen med några paket. Taxichaffisen kräver en signatur, taxametern tickar. Han får sin vilja igenom. Den första mannen får beskedet av UPS mannen att han inte hittat alla paket. Får jag det du har då blir svaret. Han får fyra paket. Nu tar UPS mannen äntligen min lapp och försvinner iväg. Efter fem minuter kommer han tillbaka.
- Ditt paket har skickats till Jönköping.
- Eeeehh??!
- Jo, du måste ha ändrat leveransadressen.
- Men varför i hela friden skulle jag göra det?
- Ja, någon har gjort det i alla fall. Kanske någon som har tillgång till din e-post? Man måste nämligen ha "tracking id numret" för att göra det.
- Men det är ingen annan än jag som har tillgång till min e-post och jag har aldrig fått något mejl om den här försändelsen.
- Jaha, men nu är ditt paket i Jönköping.
- Ok, men när får jag det då?
- Du kan får det på måndag.
- Ok, men jag jobbar på måndag när kommer ni att köra ut det?
- Det kan jag inte säga.
- Men jag vill inte behöva åka hit igen.
- Du kan skriva en fullmakt att vi har rätt att lämna paketet utanför din dörr.
- Strålande då gör jag det!
Nu återstår bara att se hur det går. Fortsättning följer.

Vad passar bättre än den här låten?

Rätt men ändå så fel

Idag fick jag en försenad födelsedagspresent av min brorsa. Det var ett ex av Anders Tengners bok Access All Areas. Han läser med andra ord inte min blogg längre... Boken har fått mig att vilja lyssna mer på både Black Sabbath och Deep Purple.



Ikväll såg jag Leif GW Persson i serien Sommarmord lufsa runt på Östra Kyrkogården här i Göteborg. Han pratade om mordet på Malin Olsson sommaren 1994. Det är aldrig uppklarat. Jag har läst en del om det förut. Vi bor trots allt bara några hundra meter från mordplatsen. Hur som helst. Det jag inte visste var att mördaren gick vår promenadslinga efter mordet. Exakt samma väg som jag och min familj går var och varannan dag. Hur vet man då detta? Jo, han spred innehållet i hennes plånbok efter sig på fem-sex olika ställen utmed vägen. Det kändes så där lagom trevligt. Nu blir det svårt att gå där utan att tänka på den saken.
En kollega till mig på jobbet avskyr Leif GW. Hon tycker han verkar vara en avskyvärd människa. Dryg och överlägsen. Jag gillar hans stil även om jag kanske inte hade velat jobba med honom. Samma kollega avskyr Patrick Sjöberg. Förstår inte hans humor utan tycker bara han är elak. Där är vi inte heller överrens.
Heja MFF!

They all went to heaven at the age of 27

Några av mina favorit t-shirts kommer från Whipping floyds serie "They all went to heaven at the age of 27". http://www.whippingfloyd.com/heaven27/# Det är rätt många artister som av någon anledning dött vid 27 års ålder. Robert Johnson, Brian Jones, Jim Morrison, Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain och nu också Amy Winehouse. Jag läste för något halvår sedan att Keith Richards försökt ge henne råd (!). Fortsätter du festa så här lever du inte särskilt länge till. Får man höra något sådant från mr Richards ligger man nog rätt illa till redan. Han är ju inte direkt nån renlevnadsmänniska själv. Amy mådde nog inte så bra. Hoppas hon har det bättre nu.



Händelserna i Norge ger mig en klump i magen. SD och andra var snabba att prata om muslimska terrorister. Det visade sig vara motsatsen. En bindgalen högerextremist som försökte straffa samhället genom att mörda oskyldiga.

Sommarbilder

Vi har varit hemma i stan för några dagar för att gå på fest. Kollade in VM finalen i fotboll igår kväll och kan bara konstatera att den matchen hade det mesta. Det var oväntade mål, spänning, individuella prestationer, två lag som kämpade tappert, utvisningar, straffar och så ett nederlagstippat lag som vinnare. Vad mer kan man begära? Damfotbollen har utvecklats i rekordfart.
Ulf Lundell fick ta emot Taubepriset på Orust i helgen. Han såg verkligen ut som en gammal gubbe med sitt stora gråa skägg. Lundell har förresten släppt två liveskivor i sommar. Den ena består av en konsert från Roskilde 1999. Jag var inte där men väl på Hultsfred 2001. Årets Hultsfredsfestival ägde för övrigt rum i helgen. Tyvärr kom det bara 10 000 besökare. Hoppas det går bättre nästa år.



Tänkte passa på att uppdatera min blogg med några sommarbilder.

Så här ser det ut nere vid vattnet vid vår stuga.

Kan man verkligen påstå att det är fulla ungdomar på en 30 års fest? Lite tveksam. Men det var i alla fall en rolig skylt.

Tiger på Nordens ark. Han verkade trivas i sommarvärmen men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att han hör hemma i djungeln.